Varför cyklar DU?

Varför cyklar du?

Varför cyklar jag?

Det finns för mig många svar på den frågan…

  • Jag cyklar för att det är roligt.
  • Jag cyklar för att jag gillar farten och friheten.
  • Jag cyklar för att jag gillar att ligga i klunga och småprata med mina cykelvänner.
  • Jag cyklar för att jag tycker om att känna mig stark.
  • Jag cyklar för att hålla mig frisk så länge som det går.
  • Jag cyklar för att det är skönt att åka ut på en solotur och få egentid.
  • Jag cyklar för att jag gillar att utmana mig själv och jaga segment och PB på Strava.
  • Jag cyklar för att jag kommer nära naturen och kan insupa alla vackra vyer och landskap.

Summa summarum: Jag cyklar för att MÅ BRA!

Apropå träning och att må bra…

Jag läser just nu Anders Hansens bok ”Hjärnstark – Hur motion och träning stärker din hjärna” för andra gången. Han skriver blandat annat, jag citerar, ”Träning är motsatsen till stress. När man tittar närmare på forskningen kring fysisk aktivitet och stress ser man ett tydligt mönster: stress och träning verkar ha nästan helt motsatta effekter på hjärnan. Ökad stress, alltså höga nivåer av stresshormonet kortisol, försämrar hjärncellernas förmåga att kommunicera med varandra medan träning ökar den. Stress minskar hjärnans förmåga till förändring (plasticitet) medan träning ökar den. Ökad stress bromsar omvandlingen från korttids- och långtidsminnen medan träning förbättrar den. Så där håller det på. På område efter område verkar stress och träning ha i princip rakt motsatta effekter. Motion och träning är alltså bokstavligt talat ett motgift mot stress och ångest!”

Jag läste precis ut Annelie Pompes bok ”Otroligt högt och extremt djupt – Inspiration till starka tankar och ett mer äventyrligt liv”. Hon skriver bland annat, och jag citerar, ”När utmanade du dig själv senast? När kände du senast att du verkligen levde – på riktigt? Det är vad äventyret handlar om – att leva passionerat. Äventyr är inget som är förbehållet våghalsar och ungdomar. Du behöver inte vara vältränad eller ha några förkunskaper. Du behöver inte ha skägg och anorak eller kalla dig äventyrare. Du behöver inte ens vara modig. Allt du behöver är nyfikenhet. Det är där äventyret börjar.”

Annelie klättrar och fridyker och hennes bok inspirerar verkligen mig, likaså intervjun med henne i Husky podcast. För Annelie är hennes sätt att leva ett äventyr, för mig är varje tur på cykeln ett äventyr där jag utmanar mig själv.

Vad är ditt äventyr?

Med det sagt så bjuder jag på lite cykelbilder från mina senaste turer…

Och där har ni böckerna som jag skrivit om, rekommenderar dem starkt!

 

 

 

Semestercykling – Dalarna och på hemmaplan

Jag har lite utspridd semester detta år. En vecka på Mallis i slutet av april, två veckor i Skåne i slutet av augusti och en vecka NU. Insåg precis att det redan är fredag, tiden går fort när man är ledig och har roligt. Hur har semesterdagarna spenderats? Jo…

Jag hakade på mamma, pappa, syrran och hennes familj till Leksand Sommarland. Jag och pappa tog givetvis med oss cyklarna. Med 7 mil kvar till Leksand så tog vi ner cyklarna från taket och cyklade sista biten. Det var sköna vindar, lätt regnstänk varvat med uppehållsväder, mycket skog och härliga vyer. En perfekt runda helt enkelt. Snabbt gick det också! Vi snittade 34,5 km/h på 7 mil vilket känns väldigt stabilt inför Bollnäsrundan som går av stapeln imorgon. Jag har nog aldrig varit så stark som jag är nu, jag har lättare att hänga på pappa i uppförsbackar och jag har aldrig haft så höga rullsnitt tidigare… bara när jag legat i en stor klunga men det räknas inte riktigt.

Leksand Sommarland bjöd på sol och värme, vattenlek, höghöjdsbana, Zipline och annat skoj! Det blev flera bad i Siljan också, årets första dopp för mig. Det var faktiskt ganska varmt för att vara öppet vatten i Sverige.

På onsdag morgon var det dags för en till cykeltur. Klockan var ställd på 06:00 och planen var att cykla 5 mil innan frukost och innan solens strålar började värma för mycket. Jag trodde aldrig att jag skulle bli en person som ställde klockan på 06:00 under semestern för att cykla 5 mil men nu har jag blivit en ”sån” person, det känns himla bra. Vi cyklade genom små söta byar med de klassiska röda husen med vita knutar. Lite kuperat men inga monsterbackar. Varken med- eller motvind. Det rullade på fint och vi kunde lägga ytterligare ett fint pass till träningsboken.

Igår åkte vi hem till Norrland igen. Jag kände mig trött och sliten efter bilturen och flera nätter med dålig sömn… det blir ju så när man bor med en fyraåring och en tvååring. Jag somnade framför Tour De France igår och bestämde mig för att inte cykla utan rengöra cykel och cykelskor istället. Man måste vårda sin cykel på samma sätt som man vårdar sig själv, det handlar om hållbarhet. Och det ser ju dessutom mycket bättre ut med en ren cykeln än en skitig. Nu är kedja och drev som nya inför morgondagens Bollnäsrunda, så skönt!

Idag tog jag en ”känna-på-benen-runda” inför loppet imorgon. Det blev tre solomil i gassande solsken. Det ska bli riktigt varmt imorgon under loppet också så det gäller att vätska upp ordentligt. Vatten och resorb! Fina grejer. Är för övrigt väldigt nöjd med dagens runda. Benen känns pigga, flåset är där det ska vara och jag älskar att cykla i mina gamla hemtrakter på väg 86 längs Indalsälven, helt fantastiska vyer.

Nu: Vila och uppladdning inför Bollnäsrundan 99 kilometer med Alnö Race Team imorgon!

 

 

ART-dagen och cykelns dag

Idag är det cykelns dag och det innebär givetvis att man cyklar. Jag hängde med på ART-dagen med med Alnö Race Team, något de anordnar en gång varje vår. Vi delade in oss i fartgrupper och jag valde att cykla med en grupp som tänker köra runt sub9-9:30 på Vättern, det kändes rimligt. Det rullade på bra i klungan och efter 5,5 mil stannade vi vid ett vackert lunchstopp på Porter Café. Vi åt buffé och drack kaffe sen var det dags igen.

Vi satte upp ett högt tempo från start och jag fick kämpa ordentligt en stund för att hänga med. Det tar en stund för benen att vakna efter ett längre stopp. Vi låg tätt bakom en annan klunga med cyklister så det blev lite jagis en stund, på gott och ont. Jobbigt men mycket bra träning! Det ska svida lite i benen. Efter cirka 8 mil så svängde jag av en annan väg än klungan för att få en bättre väg hem och inte en omväg.

Efter cirka 9 mil så var dagens runda slut och benen är mer än nöjda. Det var roligt att cykla idag, jobbigt och roligt. Solen var med oss hela vägen och mitt mentala likaså. Tänk vad mycket det är som sitter i huvudet, så mycket av orken sitter där. Nu har jag totalt 85 mil denna säsong så minst 100 innan Vänern runt om knappt två veckor känns helt klart inom räckhåll. Så skönt!

Har ni cyklat idag?

Pssst, följ mig på Strava vetja. Jag heter ”Sofia Holgersson” där.

Cykel, svett och tårar

Trodde ni att cykla på Mallis bara är guld, gröna skogar och vackra vyer? Då trodde ni fel. Låt mig berätta om dagens tur…

Efter tre dagars cykling med totalt 32 mil i benen så var kroppen lite mör, med all rätt. Vi cyklade 6 mil i medvind fram till lunchstoppet. Livet lekte. Jag kände mig stark. Underbara känsla. Jag tröck en pizza och njöt av livet. Sedan var vi fem personer som bestämde oss för att ta en omväg hem. Vi ville upp till klostret Sant Salvador, en fin klättring som skulle bjuda på vyer som hette duga.

Sagt och gjort. Jag, en stark kvinnlig triathlet och tre starka cykelgubbar trampade upp för Sant Salvador. Jag hamnade sist. Hatar känslan. Man vill ju vara starkast. Jag gillade läget. Fick stanna halvvägs upp för att äta en gel och dränka huvudet i vatten. Varmt och jäkligt. Ja, jäkligt. Jag gillar inte att cykla i värme. Jag bara bränner mig och blir trött. Helt värdelöst. Det är väl finnen i mig som talar. Well, jag tog mig upp. Njöt av utsikten. Fotade. Drack en fanta. Susade nedför (jag älskar nedförsbackar!). Kom inte sist. Allt är en tävling, eller?

Mätaren stod på 9 mil, 5 kvar till Palma. Benen kändes möra. Jag gick på rött. Hängde med klungan i 1,5 mil. Såg rött. Vi stannade. Jag hängde mot en mur. En cykelkompis kom fram, la en hand på min axel och jag bröt ihop. Grät som ett litet barn. Så skönt men också lite jobbigt. Ville bara hem och lägga mig i sängen. Ville inte cykla. Ville kasta cykeln i diket. Det gjorde jag dock inte. Jag drog ned på tempot med pappa i spetsen. Älskade pappa, världens bästa cykelkompis. Så stark och snäll.

Vi cyklade vidare. Lite backar. Motvind. Tog en glass på en mack. Livet återvände. Vi cyklade lite till. Motvinden avtog och det gick lätt utför hela vägen tillbaka. Jag blundade till och med i en utförslöpa och tackade livet för stunden. Sen tutade en bil och stunden var över.

14 mil senare. Nu sitter jag här med skavsår i röven, brända armar och en mör kropp. Dricker cava i miniformat, äter pringles och Milka choklad. Cykla är ju ganska kul ändå. Mycket kul. Men inte alltid kul.

Halvtid på Mallis

Ja tänk vad tiden går fort när man har roligt. Halva tiden har redan gått. Nu är jag alltså här igen, tredje våren i rad. Första året bodde vi i Port Pollenca, sedan i Alcudia och nu i Palma. Var stad har sin charm men jag kände mig mer hemma på ”Alcudiasidan”. Där har man närhet till Cap Formentor, Sa Calobra osv. Men variation är bra.

Hur har dagarna varit då? 

Dag ett blev en fin platt runda till Cala Pi, lunchstopp i Sant Jordi och sedan tillbaka. Bra och behaglig start på cykelveckan.

Dag två blev allt annat än behaglig. Blåsigt och bergigt. Tre klättringar, bland annat Militärbacken. Drygt 1000 höjdmeter. Det var kallt i bergen och jag var genomfrusen efter lunchen. Cyklade sista milen i mitt eget tempo med pappa i spetsen. Avslutade kvällen med andra halvan av familjen som är här på weekend. Magiskt. Däckade på hotellet vid 19 med en burk pringles. Magiskt? Ja!

Dag tre. Slitna ben. Trött hjärna. Släppte gruppen efter en mil. Kände att jag behövde cykla själv i mitt eget tempo med mina egna tankar. Det är nyttigt. Hamnade i Petra och där cyklade jag in i mina cykelvänner från Borås som jag cyklat Vättern med. Hur grymt?! Vi tog sällskap till Palma via Randa och hittade resans grymmaste utförslöpa. Det gick undan! Ni vet när man flyger fram och man bara måste skrika rakt ut. Man känner sig SÅ levande. Solade lite vid poolen, som för övrigt var iskall. Tog mig sedan in till Palma och åt en fantastisk god Tagliatelle Carbonara, Mallorcas största glass och drack cava med mamma och syrran. Vilken dag!! Älskar livet och känner mig så tacksam över att min kropp orkar med detta.

Nu är det sängen som gäller. Tre dagar kvar… och vem vet vad de kan bjuda på?

Bildbomb – Mallis 2017

Oj vad tiden går! Jag har inte skrivit här på nästan tre månader. Det har med andra ord varit fullt upp. Jag tänkte skriva några rader om cykling och de senaste månaderna men först… en bildbomb från Mallis 2017 som såklart bjöd på både sol, bad och cykling. Vi cyklade inte alla dagar under den vecka vi var där men i tre dagar så trampade vi runt på ön och nötte fin asfalt inför kommande utmaningar. Det blev bland annat en bergstur upp till Cap de Formentor. Där fick vi se den kända bergsgeten och vi insöp en helt magnifik utsikt. Tack Mallis för denna gång, vi ses igen!

BILDBOMD á la cykel

”En bild säger mer än tusen ord”

Imorgon är det dags för Bollnäsrundan tio mil med Alnö Race Team. Den här veckan har jag förberett mig genom träning i form av cykling, spinning, simning och styrketräning. En salig blandning av allt och ingenting. I förrgår åkte jag ut på en sen cykeltur tillsammans med systemkameran och det resulterade i en riktigt härlig BILDBOMB. Enjoy!

DSC_0247 DSC_0250 DSC_0255 DSC_0258 DSC_0261 DSC_0264 DSC_0270 DSC_0283 DSC_0286 DSC_0294 DSC_0297 DSC_0303 DSC_0338 DSC_0343 DSC_0349 DSC_0351 DSC_0359 DSC_0362 DSC_0366 DSC_0369 DSC_0377 DSC_0378 DSC_0379 DSC_0385 DSC_0389