Det finns så mycket att se fram emot!

Jag känner att jag är lite uppe i varv. Lite sådär all over the place. Spretig. Ja, ni vet nog vad jag menar. Jag har mycket härliga känslor som bubblar i kroppen och det är mycket på grund av att det finns så mycket att se fram emot. Jag har landat på det nya jobbet och sambolivet känns fantastiskt, jag njuter av det men kan också se framåt.

  • Den 9-12 mars väntar grundutbildningen för instruktörer på Friskis & Svettis. Att få instruera på sadeln är en dröm som blir verklighet! Tänk att jag ska få inspirera och motivera andra till att träna och må bättre, det är få förunnat.
  • Den 16 mars kommer Susanne Ljungskog till Norrland för att prata om sitt tjejnätverk Team Sky Blue. Det ska bli så kul att få kicka igång detta med Susanne och gå in som ambassadör/ledare.
  • Den 18-19 mars åker jag till Stockholm med alla ledare för Team Sky Blue, där väntar ledarutbildning tillsammans med Susanne.
  • Den 23-26 mars åker jag, kärleken och hela familjen till fjällen för alpin skidåkning.

Det var mer eller mindre hela mars månad. Cykel, cykel, cykel och lite skidor på det! Livet är fint och det är viktigt att ibland få ner det svart på vitt för att förstå hur bra man har det och att det finns mycket att glädjas över. Vad har Du att se fram emot?

Kramar!

Det blir inte alltid som man tänkt sig…

… men det kan bli bra ändå, till och med bättre.

”Laga efter läge”

Jag hade en ”sista-vecka-plan” inför Vätternrundan men den planen gick i stöpet efter två övertidspass i form av halvnätter på jobbet samt en gammal knäskada som gjort sig tillkänna. Omfall i planeringen och den nya planen blev att laga efter läge.

Lördagens planerade långtur på 12-13 mil blev istället 4 mil i motvind och regn samt ett rehabpass för mitt knä och lite bålövningar på gymmet.

Söndagens planerade tur på cirka 4-5 mil blev istället 2 lätta ”njutarmil” innan halvnatten på jobbet.

Idag vaknade jag sent och med en trötthet i kroppen som heter duga. Jag känner mig lite sliten, inte sliten som i sjuk utan bara sliten som i sliten. Benen har känts tunga och tröga de senaste cykelpassen och mitt knä har protesterat så det kanske är vila jag behöver? Jag tror det, men jag vet inte. Hur ska man veta? Jag funderar på att köra ett spinning- och/eller ett yogapass idag. Jag känner inte för att hoppa upp på racern och är det något jag har lärt mig så är det att man ska träna det man känner för. Cykelglädjen kan lätt försvinna om man tvingar sig själv upp på racern när både kropp, knopp och hjärta säger NEJ.

Imorgon blir det en tur på racern, förhoppningsvis så är kroppen lite gladare på mig efter dagens aktiva vila.

Onsdag, inlämning av cykeln för ”Vätternservice” vilket innebär att det blir ett pass på gymmet istället och det lutar åt ett spinningpass.

Torsdag, packa och rulla några lätta mil på cykeln bara för att se så att den rullar fint efter servicen.

Fredag, avresa! Mot Motala och den stora ”pölen”.

Lördag, VÄTTERNRUNDAN! Start 06:04 på morgonen.

Söndag, slut som artist.

Ja, där har ni min plan B. Man måste alltid ha en plan B, gärna en plan C också. Man vet aldrig vad som händer i livet och med kropp och knopp. Jag är tack och lov en person som gillar omfall, ”laga efter läge” är ett av mina favorituttryck, mycket på grund av att livet i stort handlar mycket om att laga efter läge. Det blir inte alltid som man tänkt sig men det kan bli bra ändå. Jag är positiv in i det sista och är övertygad om att min kropp kommer att fungera fint på lördag, den behöver bara vila och lätt träning i några dagar för att komma tillbaka ännu starkare än innan. Kroppen, jag tror på dig!

Apropå Vättern och förberedelser. Den senaste veckan så har jag inhandlat energi till rundan och jag har lånat en damsadel från min cykelhandlare Mantra Sport för att sitta behagligare och därmed slappna av mer och få mindre ont i kroppen, framför allt axlarna. Lånet av sadeln kommer att sluta med ett köp. Min rumpa får mer och bättre plats på damsadeln och jag känner direkt att min kropp slappnar av på ett bättre sätt. Det är vågat att byta sadel en vecka innan Vättern, jag vet, men det är verkligen värt det med tanke på hur mycket bättre jag sitter på den nya sadeln.

Tidigare Vätternrundor så har jag köpt Enervits ”Vätternpaket” och det har fungerat helt okej men det är för sötsliskigt för min smak och min mage har varit lite för orolig under rundan så i år har jag bytt till SiS och Zipvit, deras produkter är inte lika sötsliskiga och jag tror att det kommer att underlätta för min kära mage.

Ja, nu börjar jag känner mig Vätternredo på riktigt. Jag har cyklat över 150 mil, jag har vilat när kroppen har behövt det och jag har sovit och ätit mycket bättre än vad jag gjorde förra våren. Kost och sömn måste vara i balans för att träningen ska ge det resultat man eftersträvar, det är dock lättare sagt än gjort att få kost och sömn att fungera.

Efter förra årets stress och press så har jag verkligen försökt att hitta en balans i livet, inte bara när det kommer till cyklingen. Jag tror att jag har lyckats med balansen och jag hoppas verkligen att det kommer att ge resultat på Vättern och att sub11 kommer att bli en lagom plågsam resa runt Vättern. Jag har fått höra att jag borde köra sub10 istället men jag tror starkt på att sub11 blir bra för mig det här året, jag vill inte lägga ribban för högt och på så sätt ta död på njutningen. Det handlar ju trots allt om att må bra och njuta, det handlar inte bara om att prestera och leverera i form av bra tider. Jag tycker dock att en tid under 11 timmar är en riktigt bra tid, men jag är inte nöjd med det. Det kommer fler år och nästa år är mitt mål sub10, men det tar vi då. Nu är nu. Ett steg i taget.

Avslutningsvis bjuder jag på ett litet bildregn. Energi i form av Sis och Zipvit, sadelbyte (till höger ser ni min nya sköna och snygga damsadel), cykelkaoset som man ramlar in i när man kommer in i min lägenhet (Välkommen, här bor det en cyklist!), lördagens fikatur till Linnés Hammarby i motvind och spöregn och en bild på mig ute i det fria.

Kram på er! Cykla snabbt, snyggt och SÄKERT.

image4 image1 image2 image3 image5

Bikefit och ett knastrande vevlager

”You’re only as good as your last job”

bikefitcitat

Förra veckan gick allt som på räls. Cykeln rullade fint. Kroppen kändes stark. Det mentala producerade rätt tankar. Själen var i balans. Själen är fortfarande i balans men den här veckan har inte riktigt blivit som planerad, därför måste man alltid ha en plan B.

Veckan började med en inplanerad vilodag, riktigt skönt efter tre dagar på cykeln.

Tisdag och dags för mitt livs första bikefit. Lotten på Velotek bjöd på ytterst bra, trevlig och lärorik service. Vi (läs: Lotten) kom fram till att jag måste byta ut min styrstam på 10 centimeter till 7 centimeter. Nu sitter jag i en väldigt, citat, ”aggressiv och tuff” position. Hon berömde min fysik och sa att min bålstyrka gör att jag kan sitt i en tuff och aggressiv position men att det med tiden kan bli jobbigt plus att det sliter onödigt mycket på min kära nacke och rygg. Därför ska styrstamen kortas ner så att jag sitter lite mindre aggressivt och lite mer bekvämt. Min plan för i år är att cykla runt Vättern utan några större nacksmärtor så detta är helt klart ett steg i rätt riktning. Jag cyklade, Lotten mätte, justerad, fixade och trixade. Vi kom bland annat fram till att jag har en kort rygg och att jag trampar rakt ner med knäna pekandes rakt fram vilket gör att jag får kraften med mig i rätt riktning. Med mina knäskador är risken att det dåliga knät faller inåt och att jag trampar snett, något som enligt Lotten är vanligt hos framför allt tjejer som har knäproblem. Jag får tacka mig själv som har varit extra noga med sjukgymnastens rehabövningar under höst och vinter, skam den som ger sig.

Jag och Lotten pratade om cyklar, om livet, att leva i nuet, inte jobba ihjäl sig och se upp för den berömda och ack så farliga ”väggen”. Det var en givande pratstund men mitt i allt det trevliga så dök något otrevligt upp… Ett knastrande ljud som uppstod när jag trampade. Det knastrade högre och högre och efter en stund så lät det som ett smatterband. Lotten tog hjälp av kollegan som konstaterade att det kom från vevlagret. Jag hade planerat in cykelpass onsdag och torsdag men fick tänka om. En cykel med ett knastrande vevlager ska man inte cykla på.

Tack Lotten och Velotek för en bikefit som heter duga! Det var tur att det knastrande ljudet upptäcktes på rätt ställe, det vill säga i er butik.

bikefit

Onsdag, lång dag på jobbet, trött tjej, knastrande vevlager… En kväll i soffan var och blev det enda rätta. Man ska lyssna på kroppens signaler. Kroppen och det mentala behövde vila så det var precis vad jag gjorde.

Torsdag och en tur till min cykelhandlare, Mantra Sport, för att lämna in min kära pärla med ett mindre kärt och knastrande vevlager.

Fredag och ett pass på gymmet. Crosstrainer, bålövningar (ytterst viktigt om kroppen ska hålla en hel säsong på cykeln) och rehabövningar för mitt knä i form av knäböj och benpress. Skönt att bränna av lite styrkeövningar, det är lätt att prioritera bort denna typ av träning när cykelsäsongen är igång.

Nu (två dagar senare) så har jag fått tillbaka pärlan. Vevlagret behövde smörjas och nu ska pärlan rulla fint och tyst igen. Det är tydligen ett känt fel hos Cannondales cyklar med årsmodell 2015, något som de har justerat till årsmodell 2016. Tack Mantra Sport för snabb service. Skönt att det var ett känt fel som var lätt att åtgärda. Jag hade för en kort stund en liten klump i magen, jag tänkte att jag själv kanske hade behandlat min cykel illa och att det därför knastrade, knakade och smattrade som det gjorde… Men så var det tack och lov inte. Jag lämnade cykelhandlaren med ett stort leende på läpparna. Pärlan är fit for fight igen och jag fick dessutom beröm för min goda fysik, andra gången under en veckas tid som jag får det. Jag vet, jag skryter lite nu men jag tycker att det är viktigt att få vara stolt över saker som man jobbar hårt för och min fysik har jag jobbat hårt för. Jag har lagt om kosten från förra året, jag har lärt mig att lyssna på kroppens signaler, jag har tränat lagom hårt och framför allt släppt all stress och press.

Det här året bestämde jag mig för att ha en säsong på cykeln då målet är att njuta och när jag bestämde mig för det så försvann stressen och istället så kom formen som ett brev på posten. Härlig känsla, formen kommer när man minst anar det! Ibland så gör jag kloka val, inte alltid, men jag lär mig av misstagen och förra säsongen gjorde jag en del misstag. Mänskliga faktorn ni vet. Jag har varit arg på mig själv över vissa onödiga misstag men man är trots allt bara människa, det är viktigt att påminna sig själv om det ibland.

13078139_10153955957535310_1119102052_o

Det har såhär långt varit en väldigt lärorik vecka i cykelns tecken men träningen har tyvärr blivit lidande, men sånt är livet. Det blir som sagt inte alltid som planerat och det är inte hela världen, då får man luta sig tillbaka mot plan B istället. Imorgon är plan A att cykla 8 mil med brudarna i Team Sky Blue… Vi får se om den planen håller!

Cykla säkert så hörs, och kanske ses, vi snart igen!