Bildbomb – Mallis 2017

Oj vad tiden går! Jag har inte skrivit här på nästan tre månader. Det har med andra ord varit fullt upp. Jag tänkte skriva några rader om cykling och de senaste månaderna men först… en bildbomb från Mallis 2017 som såklart bjöd på både sol, bad och cykling. Vi cyklade inte alla dagar under den vecka vi var där men i tre dagar så trampade vi runt på ön och nötte fin asfalt inför kommande utmaningar. Det blev bland annat en bergstur upp till Cap de Formentor. Där fick vi se den kända bergsgeten och vi insöp en helt magnifik utsikt. Tack Mallis för denna gång, vi ses igen!

Nya tag och längdskidor idag

Hej och välkomna in i värmen! Efter en period med mycket jobb och kärlekens examen samt flytt upp till norr så har träningen fått stå i skymundan, med all rätt.

Igår tog vi dock nya tag. Vi började med en liten kick off med Alnö Race Team. Vi provade cykelkläder och fick en genomgång på vad klubben och året har att erbjuda. Vätternrundan, klubbmästerskap, triathlon och lite annat smått och gott står på schemat för träningsåret 2017. Kärleken är gammal fjärilsimmare så han blev eld och lågor när han fick höra om triathlon och simträningar.

Efter kick off med klubben så drog vi till gymmet och körde både flås och styrka. Jag känner mig stark och hoppas på att det här året kan bli det året då jag spränger nya gränser och utvecklas på cykeln. Att leva ihop med någon som också älskar att träna och som vill träna cykling med mig kommer bidra med så mycket glädje och så mycket inspiration och motivation. Vi kommer säkerligen att spränga nya gränser tillsammans!

Idag bjöd schemat på en ledig dag för oss båda och det innebar en tur på längdskidorna. Skinande sol, två minusgrader och fint dragna spår. Kan man begära mer en vinterdag i januari? Svar nej. Vi åkte två varv runt Sidsjön och korkade sedan upp termosen och drack kaffe i solskenet. Livskvalité deluxe.

Jag känner redan att träningsvärken är på gång och kinderna är fortfarande varma efter en dag ute i kylan. Jag älskar vintern och kylan, det är så friskt i luften och man känner sig så levande!

Team Sky Blue kommer till Sundsvall

Det är mycket spännande som händer just nu…

  • Jag har anmält mig till Vätternrundan 2017 med Alnö Race Team sub10. Jag har till och med lyckats få pojkvännen att anmäla sig. *stolt flickvän*
  • Jag har kommit igång riktigt bra med spinningen. Idag körde jag ett pass på morgonen INNAN jobbet. Helt otroligt. Jag som aldrig varit en morgonmänniska. Men jag känner mig verkligen motiverad just nu.
  • Idag fick jag en förfrågan från Susanne Ljungskog om jag vill agera ledare för Team Sky Blue i Sundsvall. Jag svarade såklart JA! Vilken möjlighet. Att få lära andra att cykla, att få umgås, äta gott och lära av varandra. Att få växa som cyklist och människa. Vi planerar en informationsträff i Sundsvall i början av nästa år. Sök på ”Informationsträff Team Sky Blue Sundsvall” på Facebook så hittar DU eventet. Bjud in alla du känner! VÄLKOMNA

13221442_1209193755757618_3693407654805909640_n 13231002_10154003285215310_312438727_n 13239117_10154024138585310_5730453241819115593_n 13249467_10154003285170310_730283626_n

Bollnäsrundan 2016 – Race Report

Efter Vätternrundan så fick jag frågan om jag ville cykla med ett gäng brudar från Alnö Race Team på ett motionslopp vid namn Bollnäsrundan. Ja, varför inte? Det är bra med ett nytt mål att träna inför en månad efter Vätternrundan. Då hinner man båda vila upp sig och komma igång igen efter Vättern.

Jag ska vara ärlig, jag har inte cyklat jättemycket efter Vättern. Det har blivit några kortare rundor, lite spinning och styrketräning. Jag har haft lite semester och glassat runt en del. Det är helt okej men formen var ett stort frågetecken inför Bollnäsrundan. Jag kände mig dock rejält taggad och fokuserad. Att köra ett lopp med ett gäng starka brudar, det är mäktigt. Och jag visste att det här var riktigt starka brudar. Skulle jag orka hela vägen?

Jag och killen bilade upp till Bollnäs och var på plats i god tid. Jag hämtade ut nummerlapp, åt en banan och gick på toaletten i vanlig ordning. Jag fick låna en ART-tröja av Laila och kände mig genast som en i gänget. Jag hälsade på brudarna i laget och glömde bort alla namnen direkt.

Starten var lugn och fin, vi fick trampa bakom en ”startbil” ut ur den lilla stadskärnan i några kilometer, sedan så bar det av på riktigt. Första milen gick det upp och ner, upp och ner och lite mer upp och ner i en jäkla fart. Det var lite ryckigt och knyckigt till en början men det hör till, nerver och övertaggade cyklister. Efter några mil började vi hitta ett flow och kroppen svarade bra på både backar och motvind. Skönt!

Efter cirka 4 mil dippade jag lite och tänkte ”Måste jag släppa så gör jag det… Eller så lägger jag mig längst bak i klungan bakom våra manliga grindvakter och bara flyter med”. Men då kom jag på mig själv och mina dumma tankar och tänkte istället ”Skärp dig, du har cyklat en Vätternrunda, 6 mil till är ingenting”. Det mentala är så oerhört viktigt. Förmågan att kunna välja rätt tankar. Det är inte alltid lätt men det går. Jag lyckades mata på med positiva tankar och pumpet i benen återvände.

Milen rullade på löjligt lätt. Det kom några jobbiga backar men ingen ”ta-mig-härifrån-jag-vill-kräkas-backe”. Efter 8 mil dippade jag igen. Tempot var högt och motvinden bet på hårt i partier. Benen kändes tunga. Det mentala sviktade igen. ”Men nej, jag får inte ge upp nu! Det är så nära, så nära”, tankarna snurrade. Några av tjejerna blev trötta och la sig sist i klungan. Jag funderade på att göra detsamma, inte en utan två gånger, men jag bet ihop. ”Jag vill inte lägga mig sist, jag vill INTE!”.

Med bara milen kvar så var jag så trött så jag inte ens ville sträcka mig efter vattenflaskan. Jag bara trampade och trampade. Snart mål, snart. Det kom skyltar längs vägen som räknade ner kilometer för kilometer. Och sen, till slut, 1 kilometer kvar… Vips så var krafterna tillbaka. Det där sista ”finishkrutet” plockades fram och jag ville så gärna spurta, men det hade vi sagt att vi inte skulle göra, så jag trampade fint på min cykel och rullade in snyggt i ledet med brudarna. Mål, MÅÅÅÅL! Hallelujah!

10 mil på 3 timmar och 7 minuter, rullsnitt cirka 32-33 km/h. Riktigt bra med tanke på motvinden! Tjejer kan. Jäklar vad vi kan! Starkt jobbar brudar. Nästa gång rullar vi in under 3 timmar. Och nu… ett klassiskt bildregn.

13695845_10154153129630310_1061726876_n 13695213_10154153129810310_447568548_n 13694980_10154153129695310_190865620_n 13735236_10154153129575310_1549089563_n 13734701_10154153129475310_490395028_n 13713357_10154153129530310_1677470050_n 13706230_10154153129910310_1613263351_n 13734823_10154153129725310_1492804632_n