Min graviditet – En kränkt men härdad gravidkropp på Barcelonas gator

De senaste veckorna har minst sagt varit två intensiva och händelserika veckor med otroligt mycket härliga upplevelser tillsammans med nära och kära. Jag har inte orkat uppdatera hemsidan någonting men nu är energin tillbaka igen och skrivlusten likaså. Vi börjar med resan till Barcelona som bjöd på både det ena och det andra...

Resan som jag sett fram emot hela våren! Resan till Barcelona med brudarna. Vi blev sju stycken tjejer som bestämde oss för att åka till Barcelona i tre dagar. Jag har varit där en gång tidigare, det var för nio år sedan då jag och en vän tågluffade genom Europa. Då hade vi siktet inställt på fotbollsarenan Camp Nou och hann inte se så mycket mer än det, fasaden av La Sagrada Familia och en liten bit av promenadgatan La Rambla. Ett nytt besök kändes med andra ord mer än rätt då Barcelona är en stad som bjuder på mycket sevärdheter.

Flyget gick tidigt på lördagmorgon så vi var på Arlanda redan vid 05:30 för att checka in och äta frukost. Vid frukosten fick jag reda på att jag inte var den enda gravida i sällskapet vilket verkligen värmde i mammahjärtat som redan börjat växa till sig ordentligt. Jag tänker inte skriva något mer om det här för det känns inte riktigt som min grej att varken berätta mer om eller sprida.

Under frukosten så började jag bli riktigt orolig i magen. Jag sprang på toa flera gånger och gjorde nummer två varenda gång. Jag försökte intala mig själv att det förmodligen bara var på grund av dålig sömn kombinerat med oron att flyga som gravid i vecka 30. Jag visste att jag inte behövde oroa mig men det var trots allt en ny upplevelse och jag visste inte hur gravidkroppen skulle reagera på det. Jag försökte slappna av och kände mig väldigt lugn men magen ville inte sluta bråka utan den blev bara oroligare och varje gång bebis sparkade så gjorde det lite extra ont.

Vi klev ombord, planet lyfte och jag kände mig riktigt dålig. Tack och lov så satt jag längst ut på min rad och kunde springa upp och ner på toaletten hur mycket jag ville utan att störa någon. Efter tio minuter i luften så kände jag mig både svettig och yr samtidigt som det vred om ordentligt i magen. Jag sprang bak till toaletterna och båda var upptagna. Jag började få lite panik och slet upp gardinen bak till flygvärdinnorna.

”Jag måste spy, jag är gravid” var det enda jag fick fram.

En av flygvärdinnorna slet fram en påse och sekunden efter så blev en toalett ledig. Jag slängde mig in på toaletten och kräktes upp hela frukosten. Första gången jag spytt på ett flygplan, check! Jag fick sedan en vattenflaska gratis och tuggummi av samma flygvärdinna, tack snälla.

Först så kopplade jag spyan och min oroliga mage till min graviditet men jag tyckte samtidigt att det var väldigt konstigt, jag som har mått så bra hela andra trimestern och knappt mått illa överhuvudtaget. Det onda i magen ville inte försvinna men jag försökte intala mig själv att det skulle bli bättre när vi hade landat.

När vi landade så kände jag mig helt slut och lite kränkt (älskar att använda ordet kränkt eftersom att det finns så mycket lättkränkta människor i dagens samhälle). Det blev ytterligare ett toabesök på flygplatsen i Barcelona och magen var långt ifrån 100. Jag köpte en glass trots att jag inte var sugen på någonting men kroppen behövde energi för att orka ta sig till boendet. Jag åt upp glassen och vi hoppade på en buss som skulle ta oss mot boendet men inte hela vägen fram.

När vi hoppade av bussen så hade vi en bit att gå och jag hade så fruktansvärt ont i magen så jag kunde nästan inte ta mig framåt. Jag fick gå långsamt och be de andra att vänta hela tiden. Det var egentligen en ganska kort promenad men som för mig kändes som den längsta någonsin. Jag var i stort behov av en toalett men tänkte att jag fick försöka hålla mig, boendet var ju inte alls långt bort. Det vred om ordentligt i magen och jag tänkte att jag behövde lätta lite på trycket. ”En liten fis är ju inte hela världen” tänkte jag. Den fisen fick jag ångra.

En sekund senare stod jag på Barcelonas gator och kände mig mer kränkt än någonsin förut. Ni kan nog gissa vad det var för olycka som inträffade. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, det kändes bara SÅ ovärdigt. Jag valde att skratta åt eländet och berättade för tjejerna vad som hänt. Vi skrattade tillsammans och en av mina bästa vänner sa något väldigt fint, ”det är tur att det här händer dig för du tar det så jäkla bra”.

Det är inte hur man har det utan hur man tar det… eller?

Jag tänkte först inte skriva om detta men tänkte sedan att det faktiskt inte är någon stor grej. Det kan hända den bästa, vilket det bevisligen gjorde (hehe). Jag trodde inte att det kunde hända i vuxen ålder men tji fick jag.

När vi var ett stenkast från boendet så spydde jag ner trottoaren med min nyintagna glass och blev nästan gråtfärdig. ”Är det såhär helgen ska bli?” tänkte jag uppgivet. Vi tog oss i alla fall till boendet och jag fick fräscha till mig och kände mig lite mindre kränkt igen.

Första dagen blev lite som en dimma. Jag följde med på lunchen och fick i mig ett glas med färskpressad apelsinjuice, så himla gott! Sedan vilade jag några timmar på boendet och kunde följa med ut på kvällen och äta tapas. Kroppen började kännas bättre och jag fick behålla all mat i magen. Vi försökte klura ut vad min dåliga mage kunde bero på och vi kom fram till att det förmodligen var de där fruktbitarna som jag köpte till frukosten på Arlanda. En liten plastbytta med skivad frukt i. Den såg så oskyldig ut när jag köpte den och jag tänkte att det inte är någon fara när det är i Sverige men med facit i hand så var det inte så smart.

Vi kom i alla fall fram till att min graviditet inte hade något med min dåliga mage att göra och det kändes så skönt. Det var förmodligen bara en släng av matförgiftning som skulle gå över och det gjorde det också.

Dag två sken solen starkt och jag var på banan igen och kunde äta och njuta av maten. Jag kände mig såklart slut i kroppen men jag bestämde mig för att bara tänka positiva tankar och låta det mentala lura kroppen att den var piggare än den faktiskt var. Det fungerade!

Vi besökte Gaudis berömda Parc Güell (så vackert!) och La Sagrada Familia som det har hänt mycket med de senaste nio åren men det är fortfarande en hel del jobb kvar. Vi begav oss sedan ned till stranden för en supergod lunch på en mysig restaurang som låg längs med strandpromenaden. Det blev sedan häng på boendet där vi hade tillgång till en läcker takterrass. Vi solade och åt lite snacks sedan förflyttade vi oss till boendets balkong där vi satt och pratade i flera timmar. När klockan slog 22 så tog vi oss ner till centrala Barcelona och åt tapas på en restaurang som spelade svensk musik! Så roligt. Det blev sedan glass och drinkar innan vi avslutade en sen kväll. Oj vad trött jag var.

Dag tre och vi fick redan packa väskorna. Tre dagar går fort, alldeles för fort! Vi checkade ut och gick ner till de centralaste delarna av Barcelona. Jag fick titta på fler mästerverk av Gaudi, både fasaden till La Pedrera och Casa Batlló. Så vackra byggnader! Sedan blev det shopping på La Rambla, vi fick se den vackra katedralen och åt sedan crepes på ett mysigt lunchställe. Sedan var det dags att börja ta sig mot flygplatsen. Vi hann med en sista drink på en härlig uteservering sen sa vi hej då till fantastiska Barcelona! Vi ses igen, det är jag helt övertygad om.

Flygresan hem så var jag helt totalt slut men jag njöt verkligen av att få flyga och må bra. Jag sprang en del på toaletten men endast på grund av detta ständiga gravidkisseri. Med drygt en timme kvar av flygresan så började jag prata med kvinnan som satt bredvid mig på planet och vi kunde inte sluta prata. Vi började att prata om graviditet och barn, hon berättade att hon hade två barn som är tre och sju år. Sedan pratade vi om relationer, jobb och livet i stort.

Det är så häftigt att prata med en person som man möter för första gången men känslan är att man känt varandra hur länge som helst.

Det blev ett riktigt fint och givande samtal och vi kramade om varandra på flygplatsen innan vi sa hej då. Möten med olika människor, det är livet.

Tack brudar för en oförglömlig resa! Och tack gravidkroppen för att du orkar med mig och mina äventyr. Kroppen är helt fantastisk och jag är så tacksam över att den fortfarande orkar så mycket som den gör och att bebis i magen sparkar och mår bra.

Brudarna ute på den lilla balkongen.
jag och ”bulan” utanför La Sagrada Familia.
”Tittut” i Parc Güell.
Tapas på restaurangen ”My Way”.