Bikefit och ett knastrande vevlager

”You’re only as good as your last job”

bikefitcitat

Förra veckan gick allt som på räls. Cykeln rullade fint. Kroppen kändes stark. Det mentala producerade rätt tankar. Själen var i balans. Själen är fortfarande i balans men den här veckan har inte riktigt blivit som planerad, därför måste man alltid ha en plan B.

Veckan började med en inplanerad vilodag, riktigt skönt efter tre dagar på cykeln.

Tisdag och dags för mitt livs första bikefit. Lotten på Velotek bjöd på ytterst bra, trevlig och lärorik service. Vi (läs: Lotten) kom fram till att jag måste byta ut min styrstam på 10 centimeter till 7 centimeter. Nu sitter jag i en väldigt, citat, ”aggressiv och tuff” position. Hon berömde min fysik och sa att min bålstyrka gör att jag kan sitt i en tuff och aggressiv position men att det med tiden kan bli jobbigt plus att det sliter onödigt mycket på min kära nacke och rygg. Därför ska styrstamen kortas ner så att jag sitter lite mindre aggressivt och lite mer bekvämt. Min plan för i år är att cykla runt Vättern utan några större nacksmärtor så detta är helt klart ett steg i rätt riktning. Jag cyklade, Lotten mätte, justerad, fixade och trixade. Vi kom bland annat fram till att jag har en kort rygg och att jag trampar rakt ner med knäna pekandes rakt fram vilket gör att jag får kraften med mig i rätt riktning. Med mina knäskador är risken att det dåliga knät faller inåt och att jag trampar snett, något som enligt Lotten är vanligt hos framför allt tjejer som har knäproblem. Jag får tacka mig själv som har varit extra noga med sjukgymnastens rehabövningar under höst och vinter, skam den som ger sig.

Jag och Lotten pratade om cyklar, om livet, att leva i nuet, inte jobba ihjäl sig och se upp för den berömda och ack så farliga ”väggen”. Det var en givande pratstund men mitt i allt det trevliga så dök något otrevligt upp… Ett knastrande ljud som uppstod när jag trampade. Det knastrade högre och högre och efter en stund så lät det som ett smatterband. Lotten tog hjälp av kollegan som konstaterade att det kom från vevlagret. Jag hade planerat in cykelpass onsdag och torsdag men fick tänka om. En cykel med ett knastrande vevlager ska man inte cykla på.

Tack Lotten och Velotek för en bikefit som heter duga! Det var tur att det knastrande ljudet upptäcktes på rätt ställe, det vill säga i er butik.

bikefit

Onsdag, lång dag på jobbet, trött tjej, knastrande vevlager… En kväll i soffan var och blev det enda rätta. Man ska lyssna på kroppens signaler. Kroppen och det mentala behövde vila så det var precis vad jag gjorde.

Torsdag och en tur till min cykelhandlare, Mantra Sport, för att lämna in min kära pärla med ett mindre kärt och knastrande vevlager.

Fredag och ett pass på gymmet. Crosstrainer, bålövningar (ytterst viktigt om kroppen ska hålla en hel säsong på cykeln) och rehabövningar för mitt knä i form av knäböj och benpress. Skönt att bränna av lite styrkeövningar, det är lätt att prioritera bort denna typ av träning när cykelsäsongen är igång.

Nu (två dagar senare) så har jag fått tillbaka pärlan. Vevlagret behövde smörjas och nu ska pärlan rulla fint och tyst igen. Det är tydligen ett känt fel hos Cannondales cyklar med årsmodell 2015, något som de har justerat till årsmodell 2016. Tack Mantra Sport för snabb service. Skönt att det var ett känt fel som var lätt att åtgärda. Jag hade för en kort stund en liten klump i magen, jag tänkte att jag själv kanske hade behandlat min cykel illa och att det därför knastrade, knakade och smattrade som det gjorde… Men så var det tack och lov inte. Jag lämnade cykelhandlaren med ett stort leende på läpparna. Pärlan är fit for fight igen och jag fick dessutom beröm för min goda fysik, andra gången under en veckas tid som jag får det. Jag vet, jag skryter lite nu men jag tycker att det är viktigt att få vara stolt över saker som man jobbar hårt för och min fysik har jag jobbat hårt för. Jag har lagt om kosten från förra året, jag har lärt mig att lyssna på kroppens signaler, jag har tränat lagom hårt och framför allt släppt all stress och press.

Det här året bestämde jag mig för att ha en säsong på cykeln då målet är att njuta och när jag bestämde mig för det så försvann stressen och istället så kom formen som ett brev på posten. Härlig känsla, formen kommer när man minst anar det! Ibland så gör jag kloka val, inte alltid, men jag lär mig av misstagen och förra säsongen gjorde jag en del misstag. Mänskliga faktorn ni vet. Jag har varit arg på mig själv över vissa onödiga misstag men man är trots allt bara människa, det är viktigt att påminna sig själv om det ibland.

13078139_10153955957535310_1119102052_o

Det har såhär långt varit en väldigt lärorik vecka i cykelns tecken men träningen har tyvärr blivit lidande, men sånt är livet. Det blir som sagt inte alltid som planerat och det är inte hela världen, då får man luta sig tillbaka mot plan B istället. Imorgon är plan A att cykla 8 mil med brudarna i Team Sky Blue… Vi får se om den planen håller!

Cykla säkert så hörs, och kanske ses, vi snart igen!