Jag blev lurad på alla hjärtans dag

Jag och sambon har haft två lediga dagar ihop, nu väntar helgjobb för oss båda. Skönt tycker jag. Kontorsjobb måndag till fredag, det är inte riktigt min grej.

Vi har snorat och nyst ikapp här hemma så det har inte blivit någon träning. Det spritter i hela kroppen samtidigt som den säger nej, nu är det vila som gäller. Men när man inte kan träna då kan man göra massa annat kul istället. Vi har faktiskt varit ganska effektiva. Vi har tömt hyreslägenheten på alla våra prylar. Satan vad prylar jag har. Det är nästan lite sjukligt. Jag måste rensa, ordentligt.

Apropå prylar så var vi på loppis och köpte lite mer prylar idag. Humor. Det blev dock bara två små prylar som vi har på väggen i vardagsrummet. De är redan uppspikade och jag är så nöjd! Loppisprylar med lite antik stil blandat med nya moderna prylar är det bästa jag vet. Nästan.

Vi har ätit toast och våfflor med hjortronsylt på ett gammalt mysigt fik uppe på Norra Berget. Vi har haft tacotorsdag. Tvättat kläder. Tittat på hus- och inredningsserier. Och bara myst! Det har vi gjort. Det är mycket Vi nu. Så mycket roligare än bara jag, jag och jag.

Apropå VI så har det varit alla hjärtans dag. En dag jag starkt ogillade förut. Hata är ett så starkt ord så jag nöjer mig med ”starkt ogillade”. Kan bero på att jag var singel i typ 4-5 år innan jag träffade min prins.  Nu älskar jag alla hjärtans dag. Det gör tack och lov min sambo också. Han är en riktig romantiker. Förra året bjöd han mig på en hotellvistelse, i år lurade han mig totalt… När jag kom hem efter jobbet stod en bukett rosor på bordet och han hade dukat fint för en middag hemma i lägenheten. Ugnen stod på värme. Sen skulle vi iväg och handla mat. Trodde jag. Istället för att handla mat så tog han mig till Södra Berget och en restaurang vid namn 180 grader som bjuder på både god mat och en helt sanslöst magnifik utsikt över Sundsvall. Min första reaktion var ”men ugnen då?!”. Den hade han stängt av i smyg. Killen med koll. Tack älskling för världens finaste kväll! Jag älskar dig.

Jag säger ofta att jag älskar min sambo och min familj, jag tycker att det är viktigt. Älskar man någon så ska personen få höra det tills öronen trillar av.

Nu återgår jag till teven och favoriten, eller ja favorit nummer två… Skavlan!

Den sanslöst magnifika utsikten från Södra Berget över Sundsvall

Våffelmys på Norra Berget

Det har blivit mycket fokus på inredning nu när vi har köpt lägenhet.

Jag bara älskar vårt nya marmorbord i vardagsrummet!

Tio röda rosor…

När det blir för mycket av det goda och luften tar slut

Det har varit väldigt mycket av allt på slutet, men det har bara varit mycket av positiva saker. Kärleken har flyttat upp till mig, vi har blivit sambos, gått på visningar, budat på lägenheter, köpt en lägenhet, tittat på inredning och tapeter, handlat möbler, flyttat möbler och kartonger, åkt längdskidor, köpt och åkt skridskor, vi har jobbat båda två och jag har agerat skidskolelärare för första gången samtidigt som jag blivit antagen till att bli spinninginstruktör hos Friskis & Svettis och ledare för Team Sky Blue. I samma veva skriver en till cykelklubb till mig och frågar om jag vill gå in som ambassadör… Det är klart man känner sig hedrad bara att bli tillfrågad men då kände jag NEJ, nej, nej nej. Jag måste sätta stopp här. Det blir för mycket av det goda.

För en vecka sedan fick vi nycklarna till den nya lägenheten och eftersom varken jag eller min sambo har något som kallas för tålamod så flyttade vi in direkt. På söndagen bjöd vi vänner på trerätters och på måndagen var det dags för jobb igen. Då gick luften ur mig. Jag börjar äntligen landa i allting efter ett år med långdistans och ett halvårs väntan på att få flytta tillbaka till Norrland. Nu är jag och kärleken här tillsammans, vi har köpt en lägenhet och bor ihop. Efter cirka 10 år med 14 olika hyreslägenheter så äger VI någonting tillsammans. Luften gick ur mig och tröttheten slog till.

För er som inte känner mig så är jag en person som går in helhjärtat i allt jag gör. Det är allt eller inget som gäller. Svart eller vitt. Jag har höga krav på mig själv och har en förmåga att lägga ribban högt oavsett vad jag tar mig an i livet. Det är i grunden en bra egenskap som tar mig framåt i livet och jag uppnår ofta mina mål men när det går överstyr så kan det också vara den egenskap som får mig på fall. Jag kan hantera den egenskapen bättre idag än när jag var yngre, jag hade perioder då jag mådde fruktansvärt dåligt. Kraven blev för höga och energin försvann efter sömnlösa nätter och självkritiska tankar. Duktiga flickan kommer alltid att bo i mig men hennes rum krymper för varje år som går.

Idag har jag lärt mig att stanna upp innan luften går ur mig helt. Jag kan vara trött och sliten men jag smäller inte in i väggen på samma sätt som förut. Det gör inte lika ont nu som då. Jag ligger inte vaken hela nätterna och vrider och vänder på mig, det gjorde jag förut. Sömnen har varit en stor utmaning för mig under många år, idag sover jag gott på nätterna. Det är nyttigt att ta några steg tillbaka och se sig själv ur ett större perspektiv i perioder då det blir lite för mycket av allt och tröttheten slår till. Då kan man ofta se att man har växt och hur mycket man faktiskt har lärt sig av tidigare motgångar och svackor.

Jag är starkare idag, den där osäkerheten som svävade runt i mitt bröst för några år sedan, den osäkerheten finns inte längre. Idag har jag dessutom en livskamrat att bolla mina tankar med, stora som små. En livskamrat som håller mig i handen både i med- och motgångar. Han ser mig för den jag är och har valt att leva med alla mina små egenheter. Han har dessutom valt att leva sitt liv med mig och flyttat 100 mil från sin hemstad för min skull. Om inte det är kärlek så vet jag inte vad som är det. Jag älskar dig Ted.

Tänk vad skönt det är att få ned sina tankar svart på vitt, detta må bara vara en hemsida för er men för mig så är det en fristad. Här får jag ventilera och kan blotta mig själv på ett sätt som är svårt att göra i verkliga livet, det kanske inte är något man gör runt lunchbordet på jobbet. Men här så kan jag ventilera vad jag vill. Nu återgår jag till Alpina VM, min kopp kaffe och planeringen av Team Sky Blues informationskväll i Sundsvall om drygt en månad.

Puss och kram på er!

Vy över Sa Calobra, Mallorca. Jag drömmer mig tillbaka till denna plats ganska ofta…

Nya tag och längdskidor idag

Hej och välkomna in i värmen! Efter en period med mycket jobb och kärlekens examen samt flytt upp till norr så har träningen fått stå i skymundan, med all rätt.

Igår tog vi dock nya tag. Vi började med en liten kick off med Alnö Race Team. Vi provade cykelkläder och fick en genomgång på vad klubben och året har att erbjuda. Vätternrundan, klubbmästerskap, triathlon och lite annat smått och gott står på schemat för träningsåret 2017. Kärleken är gammal fjärilsimmare så han blev eld och lågor när han fick höra om triathlon och simträningar.

Efter kick off med klubben så drog vi till gymmet och körde både flås och styrka. Jag känner mig stark och hoppas på att det här året kan bli det året då jag spränger nya gränser och utvecklas på cykeln. Att leva ihop med någon som också älskar att träna och som vill träna cykling med mig kommer bidra med så mycket glädje och så mycket inspiration och motivation. Vi kommer säkerligen att spränga nya gränser tillsammans!

Idag bjöd schemat på en ledig dag för oss båda och det innebar en tur på längdskidorna. Skinande sol, två minusgrader och fint dragna spår. Kan man begära mer en vinterdag i januari? Svar nej. Vi åkte två varv runt Sidsjön och korkade sedan upp termosen och drack kaffe i solskenet. Livskvalité deluxe.

Jag känner redan att träningsvärken är på gång och kinderna är fortfarande varma efter en dag ute i kylan. Jag älskar vintern och kylan, det är så friskt i luften och man känner sig så levande!

2017, jag tror på dig

Nytt år, nya möjligheter. Klyschigt och sant. Alla nya år bjuder på nya möjligheter och vi vet alla att det inte alltid blir som vi tänkt oss, men det kan bli väldigt bra ändå, kanske till och med bättre än vi tänkt oss. På vägen mot att uppfylla alla dessa möjligheter så kommer du mötas av hinder, utmaningar och problem men det är en mening med det också. Man måste tro på möjligheterna och kämpa om man vill ta sig framåt. Det kommer inte alltid vara lätt men hur kul vore det om allt var lätt? Vinsten smakar som bäst när den var svår att kamma hem.

Jag har en känsla som säger mig att 2017 kommer att bli ett bra år, jag tror på dig år 2017. Jag vill sätta ord på den här känslan genom att beskriva vad jag förväntar mig och vill uppnå med detta nya år.

Vi börjar med TRÄNINGEN, detta är ju trots allt en cykel-hemsida i första hand. När det kommer till träningen så kommer fokus vara på cyklingen, såklart. Det blir 4-5 pass spinning i veckan under vintern och när våren tittar fram så hoppas jag på 3-4 pass ute på landsvägen varje vecka. Jag kommer tyvärr inte ha tid med mer, jag måste vara realistisk, och då får spinningen kliva in som ett komplement. Jag hoppas på minst ett styrkepass i veckan, kanske två om jag är på hugget. Under vintern hoppas jag såklart på en hel del alpint och längdskidåkning och då får det ersätta spinningen, man kan inte hinna med allt. Jag har ett jobb, en partner, en familj, vänner och annat som tar upp min tid… och låt oss inte glömma VILA och återhämtning. Som pricken över i:et på detta träningsår så ser jag fram emot att gå in som ledare i Team Sky Blue och skapa ett nytt lag i Sundsvallsanda. I mars väntar en ledarutbildning med Susanne Ljungskog, oj vad jag ser fram emot det! Förhoppningsvis så får jag kliva in som instruktör i spinning på Friskis och Svettis, jag väntar på det slutgiltiga beskedet i detta nu. Pirrigt! Jag kommer först och främst träna för att ha kul men ett mål är också att cykla sub10 på Vätternrundan med kärleken, tänk att få knäcka den magiska gränsen tillsammans.

När det kommer till KÄRLEKEN så ser jag fram emot att äntligen få bo i samma stad och lägenhet som min skånepåg. Jag är så less på långdistans och onödiga bråk på avstånd, bråk som ofta grundar sig i att man saknar varandra. Nu ska vi bli sambos och ingen är lyckligare än jag.

FAMILJEN har jag också i samma stad igen och det ger mig så otroligt mycket. Jag har en väldigt bra relation med både mamma, pappa, storasyster och hennes lilla familj. Det känns bra att få vara nära och ta del av storasysters små troll som växer nästan lite för snabbt. Att få ha familjen och kärleken på samma ställe gör mig utan tvekan till världens lyckligaste tjej. Ni kommer att göra mig mentalt starkare och därmed även stärka min fysiska träning.

Det kommer att bli mycket JOBB och jag kommer förmodligen ta på mig en del övertidspass. Jag och kärleken planerar att köpa en bil och en lägenhet, då är alla små kronor viktiga i sparandet. Jag trivs väldigt bra på mitt jobb så det gör mig ingenting att jobba lite extra ibland men jag det är viktigt att få vara ledig så jag kommer bibehålla balansen mellan jobb och lediga dagar. Jag jobbar för att kunna leva, jag lever inte för att kunna jobba.

VÄNNERNA har givetvis också en viktig plats i mitt liv men ju äldre man blir desto mindre tid har man för vännerna. Så är det att bli vuxen. Alla har sitt på ett annat sätt nu. Man jobbar, många har partner och när man är ledig så orkar man inte flänga runt som man gjorde när man var yngre. Men de riktiga vännerna ser man till att träffa oavsett och det spelar ingen roll om man ses en gång om året, det känns alltid som att det var igår man sågs senast.

VILA och återhämtning har vi redan varit inne på och det vill jag poängtera för det är så oerhört viktigt, det vet jag. Jag har varit nära att krascha totalt på grund av att jag har velat lite för mycket lite för fort ibland och jag har fått lära mig den hårda vägen. Man måste vila, både för det mentala och för det fysiska. Hjärnan behöver återhämtning för att orka tänka klart på samma sätt som musklerna behöver vila för att bli starkare. Vila är underskattat. Det är helt okej att ligga hemma i soffan en hel dag och zappa mellan olika kanaler och program. Vila är ett vapen, tro mig.

Under 2017 ser jag fram emot att RESA. I februari kanske jag och kärleken drar på en weekend någonstans i Europa. I mars drar hela stora familjen, inklusive kärleken, till fjällen för att åka alpint. I maj åker hela stora familjen, inklusive kärleken, till Mallis i en vecka. Till sommaren filurar jag och kärleken på att dra till Norge igen, denna gång lockar Lofoten. Norge, vilket fantastiskt land!

2016 har varit ett år då jag har lärt mig mycket om mig själv och det vill jag fortsätta göra 2017. Jag har lärt mig mycket om mig själv vilket också innebär att jag vet vad jag måste jobba på hos mig själv. Jag måste lära mig att känna lugnet och inte elda upp mig själv och bli stressad över att allt inte blir så som jag har tänkt mig. Jag vill gärna att allt ska vara perfekt i vissa situationer men livet fungerar ju inte så, det vet både du och jag. Jag måste lära mig att ta ett steg tillbaka ibland och tillåta mig själv att bara vara och ta tio djupa andetag istället för att bara forcera. Jag måste hantera mina impulser och starka känslor och inte låta de ta över helt och hållet. Nu låter det kanske som att jag är en extremt impulsiv dramaqueen, så är inte fallet men ibland kan jag sväva iväg lite och då måste jag kunna ta ner mig själv på marken. Lättare sagt än gjort men jag antar utmaningen och tror att jag kan bli bättre för varje år som går. Tror du detsamma om dig själv?

Så vad gör vi? Nu kör vi!!!