Vätternrundan 2017 – Lärdomar

Det har varit några kämpiga veckor efter Vätternrundan. Kroppen har varit sliten, vilket den å andra sidan var redan innan Vätternrundan. Jag hade verkligen inte toppat formen men jag hade bestämt mig och det mentala övervann det fysiska och jag tog mig runt ”pölen” under 9 timmar och 30 minuter. Jag var i bra form, helt klart, men långt ifrån den form jag hoppats på och försökt träna mig till. Jag skrev en race report om dessa 300 både härliga och ibland överj*vliga kilometrar (läs om det här: Race Report), men när jag skrev den var jag för trött mentalt för att bena ut lärdomar, stora som små, jag fått av loppet. Här kommer lärdomarna:

  • Ät mindre socker! Sista milen mådde jag illa av alla sötsliskiga bars, snickers osv. Jag kunde knappt tugga på en snickersbit för kroppen bara skrek ”nej, sluta! ge mig något salt istället”. Vid framtida långlopp kommer jag att byta ut hälften av mina snickersbitar mot ölkorv (tack för tipset Hanna). Ölkorv är gott, det är salt och man kan skära upp den i små lättuggade bitar. Perfekt!
  • Drick mer vatten/sportdryck! Varning! Ingen läsning för den finkänslige. Jag dricker ALLTID för dåligt under långlopp. Jag har blivit bättre på att dricka men jag är långt ifrån bra. Man förlorar oerhörda mängder vätska under 300 kilometer cykling. Jag tyckte att jag drack bra under loppet men det tyckte jag inte efter loppet… jag kissade brunt, vilket tyder på en rejäl vätskebrist. Jag var dålig i två dygn efter loppet på grund av detta, huvudet kändes helt bortkopplat. Inte roligt, inte okej.
  • Stretcha mer! Jag lär mig aldrig. Efter målgång, när jag cyklat ett långlopp, så tänker jag alltid ”nu borde jag stretcha”. Gör jag det då? Nej. Sedan haltar jag istället runt som en gammal dam på 80+ och gnäller över stelhet i axlar och nacke i cirka en vecka. Smart? Nej. Kommer jag att stretcha efter nästa långlopp? Oklart.

Det var tre viktiga lärdomar. Det där med att dricka mer är nog den viktigaste lärdomen, så dåligt som jag mådde dygnen efter loppet, så dåligt vill jag aldrig må igen på grund av ett långlopp. Jag har lärt mig mer än tre saker efter årets Vätternrunda, till exempel att jag borde sova en stund direkt efter loppet (det kommer jag dock aldrig lyckas med på grund av den extremt obeskrivligt höga känslan i kroppen, jag är alldeles för ”o-chill” för det) men jag nöjer mig med att dela med mig av dessa lärdomar här och nu. Jag hoppas att jag i framtiden kan använda dessa lärdomar i praktiken, men om jag inte kan det så kanske DU kan det?

Kommer jag att cykla Vätternrundan igen?

Förmodligen. Kanske. Jag vet inte.

Nu har jag fått min femårsmedalj och jag har cyklat under tio timmar. Det var mina två stora mål, två mål som har växt fram, sakta men säkert, under de senaste fem åren. För fem år sedan trodde jag aldrig att jag skulle lyckas varken med femårsmedaljen eller tiden 09:17. Jag är nöjd, på riktigt. Jättenöjd. Nöjd och stolt. Stolt och tacksam. Tacksam över att kroppen och knoppen orkar hänga med på dessa fantastiska galenskaper! Jag är frisk och tänker fortsätta cykla så länge kroppen kan och vill. Men om det blir någon Vättenrunda igen, det kan jag inte svara på idag. Det enda jag vet just nu, det är att jag är nöjd.

NÖJD.

Smaka på det ordet. Länge. Njut. *pratar med sig själv*

 

Kram på er!

Cykla säkert, snabbt och snyggt.