Jag vill tacka cyklingen

”Res dig efter varje smäll,

Du har en ängel på din axel.”

Efter en otrolig upplevelse runt Vättern så har jag funderat på ett och annat. Min krasch resulterade i ett besök på sjukhuset, inget var brutet. Jag tänker på alla dessa människor som låg blodiga längs vägen. Cyklisterna i ambulanserna. Hur gick det egentligen för dem? Jag tänker på alla dessa människor som aldrig har kunnat cykla eller som inte kan cykla efter att livet har delat ut hårda slag. Slag i form av trafikolyckor, sjukdomar och andra hemskheter som får hjärtat att gå i tusen bitar.

Jag är väldigt tacksam. Tacksam över att få leva det liv jag lever. Att jag är frisk och hel. Frisk i som att mitt hjärta slår, att mina lungor andas och att alla andra fantastiska och vitala organ inom mig fungerar som de ska. Hel som i att jag har två armar och två ben. Det är lätt att ta sin kropp för given och att inte uppskatta den så som man bör. Det är lätt att klanka ner på sig själv, att inte vara nöjd. Min rumpa är för stor, mina bröst för små, mina armar för tjocka, mina ben olika stora, min näsa sned och min hy finnig. Ja, ni känner säkert igen allt det där. Det är lätt att vara självkritisk. Tro mig, jag vet.

Det har alltid bott en duktig flicka inom mig och den duktiga flickan har en röst som ofta är väldigt elak och hård. Rösten säger att jag kan bättre, rösten är aldrig nöjd. Den där rösten och den där flickan har nästan slitit sönder mitt inre. Jag har varit på botten, sett svart, haft många och långa sömnlösa nätter, gråtit floder, haft dimmiga dagar och knappt orkat möta min egen blick i spegeln. Jag har vridit och vänt på alla tankar oändligt många gånger, jag kan vara en riktig grubblare och överanalysera sönder saker. Jag har varit min egen största fiende. Hur blev det såhär?

Jag har tänkt mycket på livet, hur jag fungerar och varför jag blev som jag blev. Jag tror, och nästan vet, att allt började när jag skadade mitt knä. Jag var ”slalom- och fotbollsfia”. Sen kom skadorna och då tappade jag mig själv. Jag var ingen utan idrotten. Idrotten var jag, det var min identitet. Jag fick börja om från början med mig själv och livet. Jag var vilsen och tog många dåliga beslut. Jag festade hårt och sökte tröst hos människor som bara grävde gropen som jag satt i ännu djupare. Jag hade djupa dalar och höga toppar. I perioder hittade jag tillbaka till mig själv, på riktigt. Men något har fattats mig. Livets pussel har inte varit helt, några bitar har jag haft svårt att hitta. En av bitarna var cyklingen och när jag hittade den så blev jag helt plötsligt hel.

Cyklingen ger mig så mycket och jag känner en enorm tacksamhet över den, en tacksamhet som jag inte kan beskriva med ord. Cyklingen ger mig gemenskap och vänner för livet. Cyklingen ger mig utmaningar, både psykiskt och fysiskt. Jag får leva ut tävlingsdjävulen inom mig och det är viktigt, om man stänger inne en tävlingsdjävul så kokar det i hela kroppen av obehag. Cyklingen ger mig frihet och fart. Cyklingen gör framför allt att jag känner att jag lever och det mina vänner är en känsla som tyvärr inte alla människor får uppleva.

Jag lever här och nu. Jag har min cykel och jag tänker cykla tills mina ben inte orkar trampa mer. Jag tänker cykla för jag älskar att cykla och cyklingen gör att jag känner mig levande och jag älskar livet. Livet är till för att leva. Cykling är att leva.

Tack cyklingen, jag älskar dig.

13516299_10154086197570310_4074616144748620946_n

Cyklist, javisst! – En lista

”Jag tänker cykling,

Jag drömmer cykling,

Jag andas, äter och skiter cykling”

Jag var inne på Annas hemsida och hittade en härlig och inspirerande lista á la cykel. Jag tänkte först skriva om helgens motionslopp i Eskilstuna i form av Smérundan 104 kilometer men jag inväntar bilder tagna från rundan så det får bli en lista så länge, för er som vill ha lite inspiration samtidigt som ni får lära känna mig bättre.

Vilken typ av cyklist är du?

Bra fråga, och svår fråga. Jag har bara haft min racer i cirka tre år men jag är tävlingsmänniska ända ut i fingerspetsarna, mina små horn växer ut direkt nummerlappen åker på. Det spelar ingen roll om det ”bara” är ett motionslopp, i mitt lilla huvud så är det tävling. Det krävs egentligen inte ens en nummerlapp för att hornen ska växa ut, dom gör det i alla sammanhang. Under träningar, motionslopp, tävlingar… Ja, alltid. Jag har dock aldrig tävlat i cykling, något jag filurar på att testa nästa år. Jag börjar sakta men säkert att hitta mig själv som cyklist och i år har jag verkligen känt en enorm utveckling, både i styrka, uthållighet, teknik och taktik. Jag känner dessutom min cykel mycket bättre och vet hur jag ska ta hand om den för att hon ska må bra. Ja, min cykel är en kvinna. Summa sumarum, jag har svårt att cykla bara för att njuta… Jag vill utmana mig själv och jag föredrar lite smärta framför det behagliga, man ska ur sin comfort zone och ständigt utvecklas.

Hur länge har du cyklat? 

Som jag skrev ovan så har jag haft min racer i cirka tre år. Jag gjorde en svensk klassiker år 2013 och då köpte jag min första racer. Jag är med andra ord ganska ny inom cykelsporten.

Hur mycket cyklar du per vecka?

Det varierar, vissa veckor blir det 30 mil, andra blir det 10. I snitt runt 20? Jag är inte extrem men jag cyklar en hel del. Jag gillar dock att kombinera cykelträningen med styrketräning och lite löpning någon gång ibland.

Vilket är ditt ”feel good”-pass?

Att cykla i klunga, cirka 16 personer, varva vanlig klungkörning med belgisk kedja. När allting bara flyter på och man kan lita på ryggen framför till 110%, man kan ligga och nosa på varandras bakhjul. Benen känns lätta men kroppen får samtidigt jobba hårt, hastigheten är aldrig nere under 30 km/h. Efter cirka 7 mil (halvvägs) så dricker man kaffe och äter kladdkaka med grädde sen så cyklar man 7 mil till och är sådär fantastiskt slut i kropp och knopp när man går i ”mål”.

Vad måste du ha med dig på ett pass?

Telefonfodral med telefon, pengar och kort. Snickers. Vatten. Cykelpump. Två extra slangar. Multitool. Kolsyrepatron. Regnjacka.

Varför cyklar du?

För att må bra. Jag älskar farten och friheten.

Har du någonsin ljugit för att få cykla?

Det är inte omöjligt men jag kan inte komma på när det skulle ha varit.

Hur ofta köper du nya cykelsaker?

Alldeles för sällan, det är så dyrt. Men det blir nog någon gång i månaden eller i alla fall varannan månad.

Var/hur handlar du din cykelutrustning?

Det varierar. Det blir mycket hos Mantra Sport där jag köpte min cykel. Team Sportia är en annan favorit.

Dygnets bästa cykeltid?

Tidigt på morgonen, gärna vid 09-tiden en lördag.

Hur ofta tävlar du?

Precis som jag skrev tidigare så har jag aldrig tävlat i cykling. Jag har kört en hel drös med motionslopp men det räknas inte som tävling.

Har du ett mantra som du rabblar i huvudet när du är trött?

”Trampa, trampa, överlev” eller ”Det ska vara jobbigt, det är då man blir bättre”.

Cyklar du helst i grupp eller ensam?

I grupp, helt klart.

Hur återställer du dig efter ett cykelpass?

Vatten, mycket vatten! En rejäl laddning med mat och gärna lite lösviktsgodis.

Vilket lopp drömmer du om att få cykla?

Vänern runt vore magiskt.

10366302_10152449977860310_3089364922343110535_n

Presentation – Sofia, tjejen som gillar att cykla

”Du kanske inte vet vad som händer om du försöker,

men om du inte försöker händer ingenting”

För ungefär ett år sedan så bestämde jag mig för att starta en hemsida vid namn ”Cykla med Sofia”. Då förstod jag inte hur mycket jobb det krävs för att komma igång och få det som man vill ha det, nu förstår jag det. Stort TACK till Helena Enqvist som har jobbat med designen och Lowa Wallman som har utformat den snygga ”Cykla med Sofia”-loggan som ni ser som header på sidan, utan er så hade sidan antagligen aldrig kommit igång på riktigt. Nu är sidan så gott som klar och cykelsäsongen 2016 är igång på riktigt… Så vad gör vi? Nu kör vi! Eller ja, vi cyklar.

Jag vill börja med presentera mig själv ordentligt så ni vet vem jag är och vad det är för sida ni har ramlat in på. Sofia heter jag. Jag är 26 år, född och uppväxt i södra Norrland men bor numera längre söderut i detta avlånga och ack så vackra mellanmjölksland. Precis som ni kan läsa under fliken ”Om Sofia, cykeln och hemsidan” så är jag i grund och botten en alpinist- och  fotbollstjej. Jag valde att satsa på fotbollen men slet av korsbandet och pajade menisken, efter tre knäoperationer så fick jag tänka om. År 2013 bestämde jag mig för att genomföra en Svensk Klassiker och fastnade för landsvägscyklingen. Farten, friheten, gemenskapen och dessutom den bästa träningsformen för mitt skadade knä. År 2014 genomförde jag Vätternrunda nummer två och lurade med mig både pappa och syrrans man runt sjön. År 2015 cyklade jag med Team Rynkeby Täby för att samla in pengar till Barncancerfonden, en fantastisk resa med många toppar och dalar, jag kommer skriva mer om det framöver under fliken ”Mina äventyr”. I år cyklar jag med Team Sky Blue, Susanne Ljungskogs lag, och målet för mig detta år blir sub11 med laget på Vätternrundan. Cykling är en hel vetenskap men jag blir sakta men säkert en bättre (och nördigare) cyklist med åren… Men oj vad mycket jag har kvar att lära! Ju mer man lär sig desto mer inser man hur lite man vet.

Hemsidan Cykla med Sofia kommer att vara en sida där jag skriver om främst cykling men också om fysisk träning i allmänhet, mental träning, om livets toppar och dalar, om stort och smått. Jag kommer att dela med mig av tankar, känslor, idéer, drömmar, erfarenheter och mål som förhoppningsvis kan inspirera och motivera er som finner mina skrivna ord värda att läsa. Under fliken ”Bli inspirerad” så kommer ni med tiden att hitta intervjuer med personer som jag inspireras av, det kan vara allt från den motionerande cyklisten till den egna företagaren, människor som har valt att gå sin egen väg i livet och som på olika sätt får andra människor att vilja ge lite mer.

Under fliken ”Bloggen” så hittar ni alla mina texter som jag (Helena?) kommer att koppla ihop med fliken ”Hem”, eller så försvinner fliken ”Bloggen”, vi får se hur jag gör. Oavsett vart bloggen hamnar så blir bloggen sidans hjärta, där kommer jag att dela med mig av allt och ingenting. Hoppas att ni vill bolla tankar och idéer med mig, gå lös totalt i kommentarsfältet, det viktiga är att hålla en god ton men det är jag övertygad om att ni klarar galant.

Tack för att DU tittade in hos mig i min lilla cykelvärld, hoppas att du tittar in igen… För nu går startskottet på riktigt! Vill ni följa mig på instagram så hittar ni mig under namnet ”CyklamedSofia”, länk till instagram hittar ni längst upp till höger.

Cykla med Sofia är i rullning, rullar du med mig?

image1ada