2017, jag tror på dig

Nytt år, nya möjligheter. Klyschigt och sant. Alla nya år bjuder på nya möjligheter och vi vet alla att det inte alltid blir som vi tänkt oss, men det kan bli väldigt bra ändå, kanske till och med bättre än vi tänkt oss. På vägen mot att uppfylla alla dessa möjligheter så kommer du mötas av hinder, utmaningar och problem men det är en mening med det också. Man måste tro på möjligheterna och kämpa om man vill ta sig framåt. Det kommer inte alltid vara lätt men hur kul vore det om allt var lätt? Vinsten smakar som bäst när den var svår att kamma hem.

Jag har en känsla som säger mig att 2017 kommer att bli ett bra år, jag tror på dig år 2017. Jag vill sätta ord på den här känslan genom att beskriva vad jag förväntar mig och vill uppnå med detta nya år.

Vi börjar med TRÄNINGEN, detta är ju trots allt en cykel-hemsida i första hand. När det kommer till träningen så kommer fokus vara på cyklingen, såklart. Det blir 4-5 pass spinning i veckan under vintern och när våren tittar fram så hoppas jag på 3-4 pass ute på landsvägen varje vecka. Jag kommer tyvärr inte ha tid med mer, jag måste vara realistisk, och då får spinningen kliva in som ett komplement. Jag hoppas på minst ett styrkepass i veckan, kanske två om jag är på hugget. Under vintern hoppas jag såklart på en hel del alpint och längdskidåkning och då får det ersätta spinningen, man kan inte hinna med allt. Jag har ett jobb, en partner, en familj, vänner och annat som tar upp min tid… och låt oss inte glömma VILA och återhämtning. Som pricken över i:et på detta träningsår så ser jag fram emot att gå in som ledare i Team Sky Blue och skapa ett nytt lag i Sundsvallsanda. I mars väntar en ledarutbildning med Susanne Ljungskog, oj vad jag ser fram emot det! Förhoppningsvis så får jag kliva in som instruktör i spinning på Friskis och Svettis, jag väntar på det slutgiltiga beskedet i detta nu. Pirrigt! Jag kommer först och främst träna för att ha kul men ett mål är också att cykla sub10 på Vätternrundan med kärleken, tänk att få knäcka den magiska gränsen tillsammans.

När det kommer till KÄRLEKEN så ser jag fram emot att äntligen få bo i samma stad och lägenhet som min skånepåg. Jag är så less på långdistans och onödiga bråk på avstånd, bråk som ofta grundar sig i att man saknar varandra. Nu ska vi bli sambos och ingen är lyckligare än jag.

FAMILJEN har jag också i samma stad igen och det ger mig så otroligt mycket. Jag har en väldigt bra relation med både mamma, pappa, storasyster och hennes lilla familj. Det känns bra att få vara nära och ta del av storasysters små troll som växer nästan lite för snabbt. Att få ha familjen och kärleken på samma ställe gör mig utan tvekan till världens lyckligaste tjej. Ni kommer att göra mig mentalt starkare och därmed även stärka min fysiska träning.

Det kommer att bli mycket JOBB och jag kommer förmodligen ta på mig en del övertidspass. Jag och kärleken planerar att köpa en bil och en lägenhet, då är alla små kronor viktiga i sparandet. Jag trivs väldigt bra på mitt jobb så det gör mig ingenting att jobba lite extra ibland men jag det är viktigt att få vara ledig så jag kommer bibehålla balansen mellan jobb och lediga dagar. Jag jobbar för att kunna leva, jag lever inte för att kunna jobba.

VÄNNERNA har givetvis också en viktig plats i mitt liv men ju äldre man blir desto mindre tid har man för vännerna. Så är det att bli vuxen. Alla har sitt på ett annat sätt nu. Man jobbar, många har partner och när man är ledig så orkar man inte flänga runt som man gjorde när man var yngre. Men de riktiga vännerna ser man till att träffa oavsett och det spelar ingen roll om man ses en gång om året, det känns alltid som att det var igår man sågs senast.

VILA och återhämtning har vi redan varit inne på och det vill jag poängtera för det är så oerhört viktigt, det vet jag. Jag har varit nära att krascha totalt på grund av att jag har velat lite för mycket lite för fort ibland och jag har fått lära mig den hårda vägen. Man måste vila, både för det mentala och för det fysiska. Hjärnan behöver återhämtning för att orka tänka klart på samma sätt som musklerna behöver vila för att bli starkare. Vila är underskattat. Det är helt okej att ligga hemma i soffan en hel dag och zappa mellan olika kanaler och program. Vila är ett vapen, tro mig.

Under 2017 ser jag fram emot att RESA. I februari kanske jag och kärleken drar på en weekend någonstans i Europa. I mars drar hela stora familjen, inklusive kärleken, till fjällen för att åka alpint. I maj åker hela stora familjen, inklusive kärleken, till Mallis i en vecka. Till sommaren filurar jag och kärleken på att dra till Norge igen, denna gång lockar Lofoten. Norge, vilket fantastiskt land!

2016 har varit ett år då jag har lärt mig mycket om mig själv och det vill jag fortsätta göra 2017. Jag har lärt mig mycket om mig själv vilket också innebär att jag vet vad jag måste jobba på hos mig själv. Jag måste lära mig att känna lugnet och inte elda upp mig själv och bli stressad över att allt inte blir så som jag har tänkt mig. Jag vill gärna att allt ska vara perfekt i vissa situationer men livet fungerar ju inte så, det vet både du och jag. Jag måste lära mig att ta ett steg tillbaka ibland och tillåta mig själv att bara vara och ta tio djupa andetag istället för att bara forcera. Jag måste hantera mina impulser och starka känslor och inte låta de ta över helt och hållet. Nu låter det kanske som att jag är en extremt impulsiv dramaqueen, så är inte fallet men ibland kan jag sväva iväg lite och då måste jag kunna ta ner mig själv på marken. Lättare sagt än gjort men jag antar utmaningen och tror att jag kan bli bättre för varje år som går. Tror du detsamma om dig själv?

Så vad gör vi? Nu kör vi!!!