Att bara vara och samtidigt kunna njuta fullt ut

Ledig fredag. Jag vaknade upp till -25 grader vilket genast fick mig att tänka ”idag ska jag inte lämna lägenheten”. Klockan är nu 19:57 och jag sitter fortfarande i nattlinnet och med raggsockor i soffan. Jag har rensat lite bland gamla papper, bakat chokladbollar, läst Lindsey Vonns bok, druckit flera koppar kaffe, tittat på Tour De Ski och bara varit.

Visst låter det härligt? Det har det varit, jag har dock en förmåga att ”deppa ihop” lite efter en dag instängd i lägenheten. Det är väl egentligen inget konstigt med det. Människan behöver frisk luft, motion och umgänge för att må bra men idag har jag verkligen inte orkat. Ångesten kom krypandes. Någon sa att ångesten driver människan framåt, det ligger nog en del sanning i det men jag klarar mig bättre utan min ångest.

Jag ringde kärleken, tyckte lite synd om mig själv, ville att han också skulle tycka synd om mig men han sa åt mig att gå ut och få lite frisk luft. Jag gick ut på inglasade balkongen, slet upp ett fönster och tog tio djupa andetag. Sedan gick jag in igen. Det kändes faktiskt lite bättre.

Det är inte lätt att bara vara när man är en person som vill väldigt mycket hela tiden. Men jag vet hur viktigt det är att stanna upp och landa i allt. Tänk ”STOP”. Stanna, tänk, orientera, planera. Det fick jag lära mig på skolan och det har jag verkligen tagit med mig i livet. Jag har blivit bättre på att vila och planera in dagar då jag gör mest ingenting men jag har en bit kvar till dagen då jag kan bara vara och samtidigt njuta av det fullt ut.

Något jag njuter av nu för tiden är att surfa runt på hemnet och titta på lägenheter och radhus. Man får så mycket inspiration och jag längtar ihjäl mig efter dagen då jag och kärleken får köpa något eget tillsammans. MEN, var sak har sin tid! Tålamod. Nu ska jag återgå till att göra ingenting och ladda inför en jobb fylld med jobb i form av övertid.

Trevlig helg! Sköt om er.

Juli – Vad gör du när du inte cyklar?

”Njut, bara njut.”

Nu har det snart gått två veckor sedan Vätternrundan. Jag har vilat, haft semester, varit hemma i Norrland, umgåtts med familj och vänner, paddlat kanot, badat i älven, tältat, druckit rosé och bara njutit av livet. Jag har verkligen känt att jag har förtjänat det. Nu rycker det dock i cykelnerven igen. Jag vill känna vinden i mitt hår och suget i benen efter en tung uppförskörning. Men jag behöver en morot, ett nytt lopp att längta till och träna inför. Tävlingsmänniska som man är. Jag har kikat på Bollnäsrundan, Storsjön runt, Tre Berg, Polis-SM och Sundsvall Classics. Har ni något lopp att rekommendera?

Det är bra att vila men det är viktigt att komma igång efter vilan och inte säcka ihop. Jag vet att många säckar ihop efter Vättern, men cykelsäsongen har ju bara börjat. Fortsätt cykla och sätt upp nya mål! Det tänker jag göra. Men jag tänker också njuta av sommarens goda i form av…

  • Kvällsdopp i det blå.
  • Mjukglass nere vid ån.
  • Picknick i parken.
  • Promenader ute i naturen.
  • Kaffe på en uteservering.
  • Frukost på balkongen i morgonsolen.
  • Utflykter till landet.

Vad gör du när du inte cyklar?

image

image

image

image

image

image

image


 

Det blir inte alltid som man tänkt sig…

… men det kan bli bra ändå, till och med bättre.

”Laga efter läge”

Jag hade en ”sista-vecka-plan” inför Vätternrundan men den planen gick i stöpet efter två övertidspass i form av halvnätter på jobbet samt en gammal knäskada som gjort sig tillkänna. Omfall i planeringen och den nya planen blev att laga efter läge.

Lördagens planerade långtur på 12-13 mil blev istället 4 mil i motvind och regn samt ett rehabpass för mitt knä och lite bålövningar på gymmet.

Söndagens planerade tur på cirka 4-5 mil blev istället 2 lätta ”njutarmil” innan halvnatten på jobbet.

Idag vaknade jag sent och med en trötthet i kroppen som heter duga. Jag känner mig lite sliten, inte sliten som i sjuk utan bara sliten som i sliten. Benen har känts tunga och tröga de senaste cykelpassen och mitt knä har protesterat så det kanske är vila jag behöver? Jag tror det, men jag vet inte. Hur ska man veta? Jag funderar på att köra ett spinning- och/eller ett yogapass idag. Jag känner inte för att hoppa upp på racern och är det något jag har lärt mig så är det att man ska träna det man känner för. Cykelglädjen kan lätt försvinna om man tvingar sig själv upp på racern när både kropp, knopp och hjärta säger NEJ.

Imorgon blir det en tur på racern, förhoppningsvis så är kroppen lite gladare på mig efter dagens aktiva vila.

Onsdag, inlämning av cykeln för ”Vätternservice” vilket innebär att det blir ett pass på gymmet istället och det lutar åt ett spinningpass.

Torsdag, packa och rulla några lätta mil på cykeln bara för att se så att den rullar fint efter servicen.

Fredag, avresa! Mot Motala och den stora ”pölen”.

Lördag, VÄTTERNRUNDAN! Start 06:04 på morgonen.

Söndag, slut som artist.

Ja, där har ni min plan B. Man måste alltid ha en plan B, gärna en plan C också. Man vet aldrig vad som händer i livet och med kropp och knopp. Jag är tack och lov en person som gillar omfall, ”laga efter läge” är ett av mina favorituttryck, mycket på grund av att livet i stort handlar mycket om att laga efter läge. Det blir inte alltid som man tänkt sig men det kan bli bra ändå. Jag är positiv in i det sista och är övertygad om att min kropp kommer att fungera fint på lördag, den behöver bara vila och lätt träning i några dagar för att komma tillbaka ännu starkare än innan. Kroppen, jag tror på dig!

Apropå Vättern och förberedelser. Den senaste veckan så har jag inhandlat energi till rundan och jag har lånat en damsadel från min cykelhandlare Mantra Sport för att sitta behagligare och därmed slappna av mer och få mindre ont i kroppen, framför allt axlarna. Lånet av sadeln kommer att sluta med ett köp. Min rumpa får mer och bättre plats på damsadeln och jag känner direkt att min kropp slappnar av på ett bättre sätt. Det är vågat att byta sadel en vecka innan Vättern, jag vet, men det är verkligen värt det med tanke på hur mycket bättre jag sitter på den nya sadeln.

Tidigare Vätternrundor så har jag köpt Enervits ”Vätternpaket” och det har fungerat helt okej men det är för sötsliskigt för min smak och min mage har varit lite för orolig under rundan så i år har jag bytt till SiS och Zipvit, deras produkter är inte lika sötsliskiga och jag tror att det kommer att underlätta för min kära mage.

Ja, nu börjar jag känner mig Vätternredo på riktigt. Jag har cyklat över 150 mil, jag har vilat när kroppen har behövt det och jag har sovit och ätit mycket bättre än vad jag gjorde förra våren. Kost och sömn måste vara i balans för att träningen ska ge det resultat man eftersträvar, det är dock lättare sagt än gjort att få kost och sömn att fungera.

Efter förra årets stress och press så har jag verkligen försökt att hitta en balans i livet, inte bara när det kommer till cyklingen. Jag tror att jag har lyckats med balansen och jag hoppas verkligen att det kommer att ge resultat på Vättern och att sub11 kommer att bli en lagom plågsam resa runt Vättern. Jag har fått höra att jag borde köra sub10 istället men jag tror starkt på att sub11 blir bra för mig det här året, jag vill inte lägga ribban för högt och på så sätt ta död på njutningen. Det handlar ju trots allt om att må bra och njuta, det handlar inte bara om att prestera och leverera i form av bra tider. Jag tycker dock att en tid under 11 timmar är en riktigt bra tid, men jag är inte nöjd med det. Det kommer fler år och nästa år är mitt mål sub10, men det tar vi då. Nu är nu. Ett steg i taget.

Avslutningsvis bjuder jag på ett litet bildregn. Energi i form av Sis och Zipvit, sadelbyte (till höger ser ni min nya sköna och snygga damsadel), cykelkaoset som man ramlar in i när man kommer in i min lägenhet (Välkommen, här bor det en cyklist!), lördagens fikatur till Linnés Hammarby i motvind och spöregn och en bild på mig ute i det fria.

Kram på er! Cykla snabbt, snyggt och SÄKERT.

image4 image1 image2 image3 image5

Cykelsöndag, cykelvård och vilomåndag…

… alla goda ting är tre?

Det blev en cykeltur igår efter en förmiddag fylld med regn och soffhäng. Eftermiddagen bjöd på växlande väder men solen smög fram och cykeln likaså. Det blev en skön runda med en ny och en gammal bekantskap. Vi tog oss ut från stadskärnan, ut på landet och tillbaka. Jag tror det blev runt 4 mil, helt lagom med tanke på ömma lår (och en ganska mör bakdel) efter fredagens och lördagens cykelpass.

cykeltvätt

 

Efter gårdagens cykelpass så blev det cykelvård. Det är viktigt att ta hand om pärlan (läs: cykeln). En skitig pärla är en ledsen pärla och en ledsen pärla gör inte bra ifrån sig ute på vägarna. När jag började med landsvägscykling, för cirka tre år sedan, så hade jag inte en tanke på hur viktigt det är med cykelvård. Jag hade endast en tanke och det var att jag hade köpt en snabb cykel som skulle ta mig runt Vättern. Cykeln var snabb och den tog mig runt Vättern men jag insåg ganska omgående att jag inte visste hur jag skulle ta hand om min cykel, jag insåg också (inte riktigt lika omgående) hur viktigt det faktiskt är ATT ta hand om sin cykel. Jag kunde inte laga en punktering, jag visste inte hur jag skulle ställa in cykeln, jag tvättade nästan aldrig av cykeln, jag visste knappt hur jag skulle pumpa upp däcken och inte minst hur många bar jag skulle ha i däcken. Nu vet jag bättre men jag har en lång väg kvar innan jag vet så pass mycket så att jag kan säga att jag har full koll på läget. Det jag försöker säga är… Ta hand om din cykel, vårda den ömt med kärlek i form av tvätt, smörjmedel och olja. Titta på klipp på nätet och googla fram bra tips på hur du ska vårda om du är osäker, det finns inga ursäkter. Din cykel kommer att tacka dig om du tar hand om den och DU kommer att tacka dig själv. Tro mig.

Idag drar en ny träningsvecka igång och jag startar den med en vilodag. Kroppen måste hinna återhämta sig efter tre dagars cykling, jag tänker inte slita ut kroppen innan säsongen knappt hunnit börja. Det är en sak att gå på spinning och en helt annan sak att cykla landsvägscykling, kroppen måste vänja sig. Vila är ett vapen och det är under vilan du bygger muskler och blir starkare, men det visste du säkert redan. Det är dock en sak att veta och en helt annan sak att agera efter den vetskap man har, det vill säga att man väljer att vila fast det rycker i cykelnerven. För ja, det rycker i cykelnerven även idag. Jag får dock nöja mig med att ett nytt nummer av Bicycling ramlade ner i brevlådan idag, vilket inte är fy skam. Jag tänker dessutom börja skriva på min packlista till Mallis. Om elva dagar är vi på väg mot varmare breddgrader, helt fantastiskt! Jag ska få uppleva det som alla inbitna cyklister pratar om och det som alla cykeltidningar skriver om… Jag ska cykla upp för ”Sa Calobra” som beskrivs enligt följande på hemsidan Mallorca Cycling: ”Perhaps the most feared climb on the Island and a must do for many cyclists.” Om jag är taggad? Att jag är!

Nu ska jag vila min ömma cykelkropp i min sköna soffa och njuta av senaste numret av Bicycling. Livet går upp och det går ner, precis som på cykeln… Nu går det mest upp, efter en lång, kall och mörk vinter som tyvärr bjöd på en livskurva som gick lite för mycket ner. Men, efter regn kommer solsken. Nu är saker i sin ordning igen och jag kan inte annat än njuta.

Kram på er!

PS. Ímorgon väntar min livs första bikefit! Spännande va?