Gravidvecka 34 – Foglossning, sammandragningar och allt däremellan

Veckorna går så fort nu och jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta den senaste tiden, orken och känslorna går upp och ner och fram och tillbaka hela tiden.

Efter resan till Barcelona så var energin nere på noll. Matförgiftningen och hela resan i sig hade tagit alla mina krafter men det var bara att ladda om direkt för en ny jobbvecka. Jag kom hem till lägenheten klockan 02:30 och klockan 09:00 var jag på jobbet. Tur att jag har flextid nu under graviditeten, den där extra sovtimmen var guld värd. Det blev några dagar med fokus på jobb, vila och sova sedan var det dags att packa väskan igen, nya äventyr stod och väntade runt hörnet.

På lördagmorgon tog jag och sex andra tjejer tåget från Sundsvall ner till vår vackra huvudstad, Stockholm! På schemat stod inget mindre än Backstreet Boys och deras spelning i Globen. Som vi väntat och som vi längtat! När vi bokade resan så var jag inte gravid men jag tänkte att jag kanske kommer att vara det när det är dags för spelningen så vi valde att boka sittplatser. Ibland får man tacka sig själv för att man tänker till före.

Vi promenerade en hel del både i Barcelona och i Stockholm och i Stockholm så började jag känna av foglossningen mer och mer. Det känns lite som en sträckning och ett tryck ned mot framför allt vänster ljumske. Jag började också känna av mer och mer sammandragningar, jag förstod dock inte att det var det först. När vi promenerade och tempot var för högt så kom det en tryckande känsla i magen, den blev hård och putade ut, och när jag beskrev den för syrran så förklarade hon att det är sammandragningar.

Jag trodde inte att sammandragningar kom redan i vecka 31 men om man läser på 1177:s hemsida så står det följande:

”Under graviditeten övar livmodermuskeln inför förlossningen. När muskeln drar ihop sig kallas det för att få sammandragningar. Ofta känns de från och med mitten av graviditeten. Sammandragningar brukar inte göra ont men det kan ändå vara skönt att vila och slappna av när du får sammandragningar.”

Tänk vad mycket man får lära sig om kroppen och tänk vad mycket kroppen gör för att förbereda sig inför förlossningen. Så häftigt! Foglossning är också en del av kroppens förberedelse, på 1177:s hemsida så står det följande:

”När du är gravid blir kroppens leder rörligare, särskilt i bäckenet eftersom det ska kunna vidga sig under förlossningen. Du kan få ont i bäckenet, korsryggen, ljumskarna, höfterna, på skinkorna, baksidan av låret och över blygdbenet.

… Smärtan skadar varken dig eller barnet och brukar försvinna efter förlossningen.

… Att kroppens leder blir mer rörliga är alltså naturligt. Det behövs för att barnet ska kunna födas genom slidan.”

Trots foglossning och en del sammandragningar samt en trött och sliten kropp så blev det en toppenhelg i Stockholm. Vi åt god mat, promenerade nere vid vackra Djurgården och dansade och sjöng (läs: skrek) till fantastiska Backstreet Boys. Ett fullsatt Globen med 90% kvinnor som skrek sig hesa, det kan inte bli annat än bra. Och jag tycker verkligen att BSB levererade. De sjöng bra, de hade en bra koreografi med proffsig dans och de hyllade Sverige och de svenska låtskrivarna som varit en stor del av BSB:s framgång. En riktigt nostalgishow som utmanande gravidkroppen lite extra men det var det värt, ett minne för livet!

Efter helgen i Stockholm så var kroppen totalt urladdad och när jag kom hem så grät jag av trötthet och hormonerna sprutade till höger och vänster.

De senaste veckorna har jag jobbat, vilat, tagit hand om kroppen och låtit mina lediga dagar vara helt obokade. Jag kunde dock inte låta bli att delta i Vårruset med elva andra brudar från jobbet. Tanken var att jag och en kollega skulle promenera runt i lugnt tempo, tempot blev dock inte så lugnt… Jag (som fick styra tempot) drogs med i den härliga stämningen och vi promenerade i rask takt. Det kändes bra under promenaden men på kvällen så hade jag ganska ont i ljumsken. På natten smärtade det en del och när jag skulle besöka toaletten, vilket ibland sker tio gånger på en natt, så var jag riktigt stel och hade svårt att gå. Det blir med andra ord inga mer raska promenader denna graviditet.

Det är bra att träna och vara fysiskt aktiv när man har foglossning men man måste såklart anpassa träningen efter känslan i kroppen. Styrketräning, lättare cykling och simning fungerar fortfarande hur bra som helst för mig och gör bara gott för kroppen. Nu har jag köpt klippkort på utomhusbadet och planerar att simma mycket den sista tiden av graviditeten.

Det är svårt att dra ned på tempot och hela tiden begränsa sig mer och mer i träningen när man är van vid att pressa kroppen till max, ibland blir jag arg och frustrerad men jag är samtidigt så tacksam över vad kroppen faktiskt klarar av. En del mår skit, kräks och är sängliggandes hela sin graviditet. En del kan inte bli gravida. Jag är gravid och kan jobba 100%, träna och resa runt. Så tack igen kroppen, du är fantastisk!

Apropå den sista tiden… vad hände med tiden? Det har gått så fort! Nu är vi inne i vecka 34 och plutten blir större och starkare där inne hela tiden. På nätterna är det mest aktivitet och sparkarna är inte så sköna längre, plutten är som sagt stark nu och det rör om det i min mage och bidrar till en del illamående. Men jag ser varje spark som något bra, det betyder att plutten frodas och har det gott där inne.

För 1,5 vecka sedan var jag hos barnmorskan och allt såg bra ut. Jag hade gått upp totalt 9 kilo, vilket var en lättnad. Jag vet att viktökningen inte på något sätt är det primära att fokusera på men jag har känt mig så stor och tung den senaste tiden. Minsta lilla trapp får pulsen att dra iväg och magen växer så det knakar. Jag trodde att viktökningen skulle vara mycket större men där hade jag fel, så skönt.

Allt flyter med andra ord på väldigt bra. Kroppen behöver mer vila nu när bebis växer mycket men jag börjar i alla fall känna att en del av den förlorade energin efter Barcelona och Stockholm är tillbaka. Nu är det dessutom bara en vecka kvar till semester. Jag har semester hela juli månad och sen kommer förhoppningsvis plutten i början av augusti. Som vi längtar!!

Det blev ett långt inlägg den här gången, det hinner hända så mycket i både kroppen och det mentala på bara några veckor. Vilken resa det är att vara gravid!

Vi hörs snart igen, kram på er så länge!

Min graviditet – En kränkt men härdad gravidkropp på Barcelonas gator

De senaste veckorna har minst sagt varit två intensiva och händelserika veckor med otroligt mycket härliga upplevelser tillsammans med nära och kära. Jag har inte orkat uppdatera hemsidan någonting men nu är energin tillbaka igen och skrivlusten likaså. Vi börjar med resan till Barcelona som bjöd på både det ena och det andra...

Resan som jag sett fram emot hela våren! Resan till Barcelona med brudarna. Vi blev sju stycken tjejer som bestämde oss för att åka till Barcelona i tre dagar. Jag har varit där en gång tidigare, det var för nio år sedan då jag och en vän tågluffade genom Europa. Då hade vi siktet inställt på fotbollsarenan Camp Nou och hann inte se så mycket mer än det, fasaden av La Sagrada Familia och en liten bit av promenadgatan La Rambla. Ett nytt besök kändes med andra ord mer än rätt då Barcelona är en stad som bjuder på mycket sevärdheter.

Flyget gick tidigt på lördagmorgon så vi var på Arlanda redan vid 05:30 för att checka in och äta frukost. Vid frukosten fick jag reda på att jag inte var den enda gravida i sällskapet vilket verkligen värmde i mammahjärtat som redan börjat växa till sig ordentligt. Jag tänker inte skriva något mer om det här för det känns inte riktigt som min grej att varken berätta mer om eller sprida.

Under frukosten så började jag bli riktigt orolig i magen. Jag sprang på toa flera gånger och gjorde nummer två varenda gång. Jag försökte intala mig själv att det förmodligen bara var på grund av dålig sömn kombinerat med oron att flyga som gravid i vecka 30. Jag visste att jag inte behövde oroa mig men det var trots allt en ny upplevelse och jag visste inte hur gravidkroppen skulle reagera på det. Jag försökte slappna av och kände mig väldigt lugn men magen ville inte sluta bråka utan den blev bara oroligare och varje gång bebis sparkade så gjorde det lite extra ont.

Vi klev ombord, planet lyfte och jag kände mig riktigt dålig. Tack och lov så satt jag längst ut på min rad och kunde springa upp och ner på toaletten hur mycket jag ville utan att störa någon. Efter tio minuter i luften så kände jag mig både svettig och yr samtidigt som det vred om ordentligt i magen. Jag sprang bak till toaletterna och båda var upptagna. Jag började få lite panik och slet upp gardinen bak till flygvärdinnorna.

”Jag måste spy, jag är gravid” var det enda jag fick fram.

En av flygvärdinnorna slet fram en påse och sekunden efter så blev en toalett ledig. Jag slängde mig in på toaletten och kräktes upp hela frukosten. Första gången jag spytt på ett flygplan, check! Jag fick sedan en vattenflaska gratis och tuggummi av samma flygvärdinna, tack snälla.

Först så kopplade jag spyan och min oroliga mage till min graviditet men jag tyckte samtidigt att det var väldigt konstigt, jag som har mått så bra hela andra trimestern och knappt mått illa överhuvudtaget. Det onda i magen ville inte försvinna men jag försökte intala mig själv att det skulle bli bättre när vi hade landat.

När vi landade så kände jag mig helt slut och lite kränkt (älskar att använda ordet kränkt eftersom att det finns så mycket lättkränkta människor i dagens samhälle). Det blev ytterligare ett toabesök på flygplatsen i Barcelona och magen var långt ifrån 100. Jag köpte en glass trots att jag inte var sugen på någonting men kroppen behövde energi för att orka ta sig till boendet. Jag åt upp glassen och vi hoppade på en buss som skulle ta oss mot boendet men inte hela vägen fram.

När vi hoppade av bussen så hade vi en bit att gå och jag hade så fruktansvärt ont i magen så jag kunde nästan inte ta mig framåt. Jag fick gå långsamt och be de andra att vänta hela tiden. Det var egentligen en ganska kort promenad men som för mig kändes som den längsta någonsin. Jag var i stort behov av en toalett men tänkte att jag fick försöka hålla mig, boendet var ju inte alls långt bort. Det vred om ordentligt i magen och jag tänkte att jag behövde lätta lite på trycket. ”En liten fis är ju inte hela världen” tänkte jag. Den fisen fick jag ångra.

En sekund senare stod jag på Barcelonas gator och kände mig mer kränkt än någonsin förut. Ni kan nog gissa vad det var för olycka som inträffade. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, det kändes bara SÅ ovärdigt. Jag valde att skratta åt eländet och berättade för tjejerna vad som hänt. Vi skrattade tillsammans och en av mina bästa vänner sa något väldigt fint, ”det är tur att det här händer dig för du tar det så jäkla bra”.

Det är inte hur man har det utan hur man tar det… eller?

Jag tänkte först inte skriva om detta men tänkte sedan att det faktiskt inte är någon stor grej. Det kan hända den bästa, vilket det bevisligen gjorde (hehe). Jag trodde inte att det kunde hända i vuxen ålder men tji fick jag.

När vi var ett stenkast från boendet så spydde jag ner trottoaren med min nyintagna glass och blev nästan gråtfärdig. ”Är det såhär helgen ska bli?” tänkte jag uppgivet. Vi tog oss i alla fall till boendet och jag fick fräscha till mig och kände mig lite mindre kränkt igen.

Första dagen blev lite som en dimma. Jag följde med på lunchen och fick i mig ett glas med färskpressad apelsinjuice, så himla gott! Sedan vilade jag några timmar på boendet och kunde följa med ut på kvällen och äta tapas. Kroppen började kännas bättre och jag fick behålla all mat i magen. Vi försökte klura ut vad min dåliga mage kunde bero på och vi kom fram till att det förmodligen var de där fruktbitarna som jag köpte till frukosten på Arlanda. En liten plastbytta med skivad frukt i. Den såg så oskyldig ut när jag köpte den och jag tänkte att det inte är någon fara när det är i Sverige men med facit i hand så var det inte så smart.

Vi kom i alla fall fram till att min graviditet inte hade något med min dåliga mage att göra och det kändes så skönt. Det var förmodligen bara en släng av matförgiftning som skulle gå över och det gjorde det också.

Dag två sken solen starkt och jag var på banan igen och kunde äta och njuta av maten. Jag kände mig såklart slut i kroppen men jag bestämde mig för att bara tänka positiva tankar och låta det mentala lura kroppen att den var piggare än den faktiskt var. Det fungerade!

Vi besökte Gaudis berömda Parc Güell (så vackert!) och La Sagrada Familia som det har hänt mycket med de senaste nio åren men det är fortfarande en hel del jobb kvar. Vi begav oss sedan ned till stranden för en supergod lunch på en mysig restaurang som låg längs med strandpromenaden. Det blev sedan häng på boendet där vi hade tillgång till en läcker takterrass. Vi solade och åt lite snacks sedan förflyttade vi oss till boendets balkong där vi satt och pratade i flera timmar. När klockan slog 22 så tog vi oss ner till centrala Barcelona och åt tapas på en restaurang som spelade svensk musik! Så roligt. Det blev sedan glass och drinkar innan vi avslutade en sen kväll. Oj vad trött jag var.

Dag tre och vi fick redan packa väskorna. Tre dagar går fort, alldeles för fort! Vi checkade ut och gick ner till de centralaste delarna av Barcelona. Jag fick titta på fler mästerverk av Gaudi, både fasaden till La Pedrera och Casa Batlló. Så vackra byggnader! Sedan blev det shopping på La Rambla, vi fick se den vackra katedralen och åt sedan crepes på ett mysigt lunchställe. Sedan var det dags att börja ta sig mot flygplatsen. Vi hann med en sista drink på en härlig uteservering sen sa vi hej då till fantastiska Barcelona! Vi ses igen, det är jag helt övertygad om.

Flygresan hem så var jag helt totalt slut men jag njöt verkligen av att få flyga och må bra. Jag sprang en del på toaletten men endast på grund av detta ständiga gravidkisseri. Med drygt en timme kvar av flygresan så började jag prata med kvinnan som satt bredvid mig på planet och vi kunde inte sluta prata. Vi började att prata om graviditet och barn, hon berättade att hon hade två barn som är tre och sju år. Sedan pratade vi om relationer, jobb och livet i stort.

Det är så häftigt att prata med en person som man möter för första gången men känslan är att man känt varandra hur länge som helst.

Det blev ett riktigt fint och givande samtal och vi kramade om varandra på flygplatsen innan vi sa hej då. Möten med olika människor, det är livet.

Tack brudar för en oförglömlig resa! Och tack gravidkroppen för att du orkar med mig och mina äventyr. Kroppen är helt fantastisk och jag är så tacksam över att den fortfarande orkar så mycket som den gör och att bebis i magen sparkar och mår bra.

Brudarna ute på den lilla balkongen.
jag och ”bulan” utanför La Sagrada Familia.
”Tittut” i Parc Güell.
Tapas på restaurangen ”My Way”.

Gravidvecka 30 – Gravidfotografering, barnmorskebesök och en ny cykel

Vilken vecka det har varit! Vi börjar med lördagen.

GRAVIDFOTOGRAFERING

Lördagen var en dag som jag verkligen sett fram emot. En kompis till en kompis är fotograf och tar bilder av gravida samt bröllopsbilder. Min kompis hade ”taggat” mig i ett inlägg på Facebook där fotografen sökte en gravid tjej runt vecka 30 som hon kunde få fota för att ha bilder till sin portfolio, för detta så fick jag fem gratisbilder. Jag tog kontakt med fotografen direkt och hon la fram en helt magisk plan för fotograferingen.

Vi träffades klockan 10 på lördagen vid Västanåfallet, ett superfint vattenfall som en ligger cirka en halvtimme inåt landet från Sundsvall. På morgonen hade min storasyster fixat hår och makeup och fotografen, som heter Veronica, hade med sig två helt fantastiska kjolar och några toppar som jag fick ha på mig under fotograferingen. Det blev en helt magisk timme då jag fick känna mig som den vackraste flickan på hela jorden. Jag har aldrig känt mig så vacker tidigare. Här kommer några av bilderna…

Tack Veronica för en magisk dag som jag aldrig kommer att glömma! Ni hittar Veronica på instagram under namnet ”Veronicalindstrom.se” eller här.

Min sambo, syster och systers yngsta barn följde också med till fotograferingen och vi passade på att turista lite vid vattenfallet. På kvällen blev det grillning och Eurovision hemma hos syrran med hennes familj och jag kan sammanfatta lördagen som en av de bästa dagarna någonsin.

SMÄLLEN EFTER ”STORMEN”

Men på söndagen kom smällen… den där smällen som kommer mycket lättare nu när jag är gravid. Tröttheten. Återhämtningen efter roliga och intensiva dagar är så mycket längre än vad jag är van vid. Om jag håller igång en hel dag och förbrukar all min energi så tar det någon dag att komma tillbaka. Söndagen tillbringades i sängen. Jag sov i omgångar och kände mig trött och ledsen. Helt slut.

BARNMORSKEBESÖK

Tröttheten höll i sig även in i måndagen. Då stod ett barnmorskebesök på schemat på morgonen. Vi fick lyssna på bebisen hjärtljud, 155 i vilopuls! Helt sanslöst vad hjärtat slår snabbt på den lilla i magen. Barnmorskan tog mitt blodtryck som var lågt i vanlig ordning men det är inget att oroa sig för, jag har alltid haft ganska lågt blodtryck. Om man har högt blodtryck då ska man börja oroa sig.

Jag fick reda på att mitt blod-/järnvärde har gått upp från en låg nivå till en bra nivå. Järntabletterna verkar göra sitt jobb, nu tar jag en Niferex varannan dag. Barnmorskan mätte magen som följde kurvan för hur stor den ska vara och sen fick jag väga mig. Jag har gått upp 8 kilo under min graviditet och enligt barnmorskan så är det sunt och bra. Så skönt att bara få positiva besked!

CYKELKÖP

Efter söndagens och måndagens trötthetssvacka så började energi smyga sig tillbaka och tisdagen bestod av jobb, styrketräning och ett cykelköp. Jag köpte min första riktigt MTB! Så himla roligt. Jag tänker skriva mer om det i ett separat inlägg som kommer inom kort.

Onsdagen och torsdagen har bara susat förbi med några intensiva och roliga dagar på jobbet samt förberedelser inför helgens äventyr! Imorgon åker jag och ”bulan” iväg… mer om det kommer också inom kort.

Nu får det räcka för idag! Sängen kallar.

Kram på er!

Att hålla sig aktiv med bebis

Det här inlägget görs i samarbete med addnature.com

Att vara gravid innebär en stor fysisk förändring vilket i sin tur innebär en stor fysisk utmaning. Stor i dubbel bemärkelse. Stor för att kroppen växer och stor för att den är svår på ett helt nytt sätt. Kroppen kan och vill inte träna på det sätt jag är van vid. Mitt mål är att försöka träna så mycket som det går under graviditeten med fokus på styrketräning, rörlighet och cykling.

Efter förlossningen blir målet att sakta men säkert försöka komma tillbaka till min forna form. Då måste jag låta det ta tid så att kroppen får läka ordentligt för att sedan trappa upp träningen. Det blir såklart svårare att få ihop träningen med en liten bebis som kommer att kräva väldigt mycket tid och energi. Då gäller det att träna smart för att få aktivera sig ordentligt. Att ta med sig bebis när man promenerar/vandrar är då ett väldigt bra, mysigt och praktiskt alternativ, men då krävs rätt utrustning.

Hos Addnature har jag hittat en bärstol från Vaude, ni hittar den här. https://www.addnature.com/fynd/utrustning/cykelvagnar-takracken/barnbarstolar-tillbehor/barnbarstolar.html

Denna bärstol kommer att bli perfekt när hela lilla familjen ska ut på äventyr men också när jag ska ut och promenera i närområdet och vill slippa släpa med mig hela barnvagnen. Mer om bärstolen går att läsa nedan (kopierat från Addnatures hemsida)…

En lättare version av Vaudes populära bärstol Shuttle Comfort. För äventyrliga föräldrar som inte drar sig för att ta barnet med på vandringen. Det ergonomiskt utformade bärsystemet Tergolight har ett höftbälte som distribuerar vikten jämt. Shuttle Base har dessutom en ryggnära passform som gör det mycket enklare att ta sig fram i ojämn terräng.

Gott om justeringsmöjligheter för både barn och vuxen, reflexdetaljer för synlighet i mörker, lättåtkomliga fack för vattenflaska och småsaker, liksom större förvaringfack för extra kläder och leksaker finns med i designen på denna kompetenta bärstol.”


Min graviditet – Tankar kring fosterrörelser, trötthet, träning och att kissa orimligt många gånger på natten

Man funderar mer och mer på det som komma skall nu när det börjar närma sig. Om cirka tio veckor är plutten beräknad att anlända. Tänk att vi snart är tre personer här hemma i lägenheten, så häftigt men också lite overkligt. Det är såklart mindre overkligt nu när magen växer så det knakar och fosterrörelserna blir större och starkare men det går ändå inte att förstå att vi snart har en liten bebis att rå om.

Plutten lever verkligen om där inne. För två dagar sedan var jag extremt trött på kvällen men kunde verkligen inte sova för det kändes som att det var fest i min mage, fest i den bemärkelsen att någon möblerade om mina inre organ. Inte så mysigt men samtidigt ett mycket bättre alternativ än att inte känna några fosterrörelser alls. Det gäller att se det positiva. Plutten lever om och verkar må väldigt bra där inne, det är allt som räknas.

Efter den ”festnatten” så var jag helt sänkt igår. Jag var ett riktigt åskmoln när jag kom hem från jobbet men hade ändå bestämt mig för att gå ut och promenera i solen. Min sambo tyckte att jag skulle vila istället men jag tjurade på och tog på mig ytterskorna. Då sa min sambo att han inte ville gå ut med mig när jag var så tjurig så han satt sig i soffan istället. Jag tjurade dock vidare men gick sedan in till soffan, la mig ner på sidan längst ut på soffkanten och markerade tydligt mitt missnöje med hela mitt kroppsspråk. Jag hann dock inte tjura så mycket mer för jag somnade halvliggandes på soffan, med skorna på skall tilläggas. Då är man trött.

Efter en timmes sömn på soffkanten blev det en lång och skön promenad i solen. Tänk vad mycket en vila mitt på dagen kan göra. Och nu är jag så trött så jag har ändå inga problem att somna senare på kvällen. Kroppen behöver vila nu, ordentligt med vila. Jag vill inte riktigt inse det, jag gillar ju att hålla igång och göra saker mest hela tiden, men det fungerar inte nu. Igår sov jag för övrigt som en klubbad säl, bortsett från de fyra gånger jag gick på toaletten för att kissa. Då skall tilläggas att fyra gånger på en natt inte är många gånger just nu, vissa nätter blir det sju till åtta gånger.

Idag är det fredag och vi har fredagsfysat i vanlig ordning på jobbet och jag är så tacksam över att kroppen fortfarande håller ihop så bra som den gör. Det är ju trots allt snart vecka 30 men jag kan cykla, styrketräna och promenera längre sträckor utan några som helst problem.

Jag har såklart mina trötta dagar som kommer när man minst anar det men sen kommer det också pigga och starka dagar, som idag. Jag har mest pigga och starka dagar, det jobbiga nu är dock att det känns i hela kroppen att jag är tyngre. Benen värker mer, flåset infinner sig läskigt snabbt ibland och ”bulan” är i vägen mer och mer. Jag försöker föreställa mig hur stor jag kommer vara om tio veckor till men det går inte riktigt att få fram någon mental bild av det. Där tar min visualiseringsförmåga slut.

Well, det är mycket tankar och känslor kring allt som händer nu och jag kommer uppdatera bloggen mer flitigt nu när det händer så mycket både i kroppen och det mentala. Att använda det skrivna ordet som ventilation är verkligen skönt och det är också roligt att få dokumentera den här tiden i livet, både för min egen men också för andras skull.

Kram på er! Vi hörs snart igen.

Här kommer ett litet bildregn från de senaste veckorna...

Gymträning i början av vecka 28.
Promenad i vecka 29.
Dagens fredagsfys, snart vecka 30!

Gravidvecka 29 – Sista trimestern!

Jag vet inte hur det gick till men nu är vi helt plötsligt inne i gravidvecka 29 och sista trimestern. Nästa vecka är det alltså vecka 30 och det känns som en rejäl milstolpe för graviditeten. Jag minns när vi var i vecka 12 och jag tänkte att vecka 30 är SÅ långt fram i tiden. Och jag har hela tiden tänkt att det är SÅ långt kvar till förlossningen. Helt plötsligt så känns förlossningen väldigt nära. Men vad har hänt under de senaste veckorna? Jo…

Vi har gått i föräldragrupp. Helt ärligt så var jag väldigt negativt inställd till detta ”påhitt”. Sitta i ring och prata med ett gäng främlingar om något så privat och personligt som att vänta sitt första barn? Nej tack. Min sambo var däremot väldigt positivt inställd till det hela. Han tyckte att vi skulle ge det en ärlig chans och han var helt övertygad om att jag skulle lämna föräldragruppen med ett leende på läpparna. Hade min sambo rätt? Det vet ni. Han är klok min sambo och han känner mig väldigt bra. Jag var trött när vi åkte dit men blev välkomnad av en barnmorska som det bokstavligen lös värme och glädje om. Vilken energi hon hade! Sedan hälsade vi på alla blivande föräldrar och flera av dem kände jag igen från olika perioder i livet vilket var väldigt roligt. Sedan pratade vi om amning, vi tittade på en amningsvideo och fick skratta både en och två gånger. Nu ser jag fram emot nästa träff och är så glad över att jag fick mina fördomar krossade. Jag trodde att det skulle vara obekvämt, torrt och tråkigt. Tji fick jag.

Jag har funderat en del på det här med förlossningsbrev. Min första spontana tanke var att jag varken ville eller behövde skriva något sådant. Men ju längre graviditeten har gått desto mer har jag känt att jag vill skriva ett brev. Jag vet inte om jag kommer lämna brevet till barnmorskan på förlossningen men jag kommer i alla fall skriva det för min egen skull som en del av förberedelsen. Jag har mycket tankar kring förlossningen, mest positiva tankar. Jag längtar. Jag vill packa den där väskan, åka in till sjukhuset och krysta fram vårt barn. Det kommer bli den största och bästa utmaningen i livet. Smärtan går att hantera, barnet ska ut.

Men innan förlossningen så väntar mycket roliga och spännande aktiviteter, inte minst semester men först 1,5 månads jobb och ett och annat nöje. Först ut på listan med nöjen är gravidfotografering. På lördag ska jag och ”bulan” fotas på en vacker plats av en fotograf, mer om det i nästa inlägg. Lördagen efter det åker jag på en minisemester till Barcelona med ett härligt tjejgäng och lördagen efter det åker jag till Stockholm med ett annat tjejgäng för att se Backstreet Boys i Globen. Sedan är det bara en månad kvar på jobbet innan semester och sedan väntar… BF!!! Det är nära nu.

Träningen då? Jo, den går helt okej. Magen (bebis!) växer, kroppen blir tyngre, benen värker ibland och flåset är inte på topp men jag håller igång med spinning, promenader och gymträning. Snart ska jag införskaffa ett träningskort på simhallen, det ser jag fram emot. Det kanske blir en till cykel i samlingen också, mer om det nästa gång. Nu väntar sängen, jag är så himla trött…

Kram på er!

Cykellängtan

De senaste veckorna har det fullkomligt haglat in cykelbilder från framför allt cykelparadiset Mallis på sociala medier. Det känns som att alla är ute och cyklar nu, alla förutom jag. Minnen från tidigare år dyker upp på Facebook och det är cykel i överflöd. 2016, 17 och 18 har det blivit cykling på Mallis i april-maj så detta året är det första året på fyra år som det inte blir så. 

Jag skulle ljuga om jag sa att jag är helt oberörd av detta, jag älskar ju att cykla landsväg och tänker på det varenda dag nu när asfalten tittat fram under snön. Samtidigt så trodde jag att det skulle vara ännu jobbigare att inte få cykla ute, jag har tagit detta bättre än förväntat. Cykeln finns kvar och kroppen kommer att få cykla massor kommande säsonger. 

Nu är det något större och viktigare som händer, kroppen har en ny utmaning och uppgift att ta sig an och den gör det med bravur. 

Tröttheten kommer som en käftsmäll ibland men jag mår i det stora hela oförskämt bra och bebis fosterrörelser blir tydligare för varje dag som går. Klockan 04 varje morgon vaknar jag och då sparkas det febrilt i magen. Bebis säger godmorgon och det är en känsla som slår varenda cykelmil i hela världen, såklart. 

Med det sagt så skickar jag ut lite kärlek till alla cykelvänner där ute, jag saknar er! År 2020 får vi nöta asfalt ihop igen.

Bilderna nedan är från Mallis år 2018. Jag ser fram emot att cykla bakom ditt bakhjul nästa år pappa. 😉

Gravidvecka 25 – Piggare, starkare och gladare

Vi är redan inne i gravidvecka 25, hur gick det till?! Det känns precis som att jag satt här hemma i fåtöljen med en nedkissad gravidsticka i handen som visade positivt. Det känns som igår. Men det var vecka sex, nästan tjugo veckor sedan. Om ytterligare tjugo veckor så sitter vi förhoppningsvis med bebis i famnen. Tänk, en liten person ska flytta in hos oss. OMG! Hittar verkligen inte orden, bara OMG! Lycka.

Men hur har den senaste månaden varit egentligen? Jo, den har faktiskt varit riktigt bra. Det känns som att kroppen blir piggare och starkare för varje dag som går. Jag har haft mycket energi på jobbet, energi till att träna och energi till att ”boa” hemma i lägenheten.

ATT BOA – Att städa maniskt och utforma varje rum perfekt inför bebis ankomst.

Jag var verkligen gått lös på att det ska vara tipp topp här hemma till bebis ankomst. Vi har gjort en mindre renovering/uppfräschning i badrummet och vi har äntligen omvandlat balkongen från ett cykelförråd till ett riktigt trevligt extrarum med loungemöbler. Tänk vad mycket vi ska hänga där ute under våren och sommaren. Hög mysfaktor!

Vi är nu inne på projekt barnrum som är det andra sovrummet i vår trea. Det rummet har tidigare varit en salig blandning mellan gästrum, kontor, tvättrum och förråd. Det har med andra ord varit kaos. Nu har vi börjat få ordning i kaoset och tanken är att vi ska behålla gästsängen och skrivbordet tills vidare men inredningen är barninspirerad med barntavlor och leksaker. Bebis kommer ju sova inne i vårt sovrum till en början och det är alltid bra att ha ett extrarum där man kan få vara ifred och sova eller blogga, två saker som jag gillar att göra.

ATT TRÄNA SOM GRAVID – Kroppen kommer att tacka dig.

Men nog om boandet, mer om träning! Jag hade varit inställd på att bli tröttare och tröttare för varje vecka under graviditeten men min kropp verkar anpassa sig bra till den nya uppgiften, just nu så mår jag nästan oförskämt bra. Jag har försökt att gå på spinning i alla fall en till två gånger i veckan, styrketränat en till två gånger i veckan och i lördags så blev det ett tvåtimmars yinyoga-pass med bästa Hanna. Alla övningar kunde jag såklart inte göra, man får vara extra försiktigt att töja ut kroppen åt olika håll och kanter när man är gravid. Lederna luckras upp under graviditeten vilket innebär att man blir mer rörlig (och känslig!) i bäcken och höfter, så pressa inte ut kroppen när du yogar som gravid. Var försiktig, fokusera på andning och njut. Yinyoga är rörlighet och återhämtning i en perfekt kombination, precis vad min kropp behövde.

Så tack igen kroppen, TACK! Och tack till mig själv som tar hand om kroppen med min träning, jag är helt övertygad om att jag inte hade mått lika bra under min graviditet om jag inte hade tränat så bra som jag gjort innan och som jag fortsätter att göra nu. Nu handlar det om att lyssna extra noga på kroppen och träna lite mer lagom, då säger kroppen också tack.

Jag fick några papper från barnmorskan där det står om graviditet och fysisk aktivitet. Där står det att vältränade kvinnor anpassar sig bättre till de förändringar graviditeten innebär samt mår bättre och får färre komplikationer. Träning är ett bra sätt att förbereda kroppen inför själva förlossningen. Så till alla blivande mammor där ute, var inte rädda för att träna! Om era kroppar tillåter träning så ska ni tacka kroppen genom att träna.

Kroppen mår bra och det känns verkligen som att bebis mår bra. De senaste veckorna har plutten verkligen levt om i magen. Bebis växer och rörelserna blir större och starkare. Det har gått från ett fladder i magen till små sparkar och kullerbyttor och det är verkligen något som är så häftigt så det går inte att beskriva med ord. Igår fick min sambo känna en spark mot sin hand för första gången. Vi satt ute i solen på balkongen och då kom det tre små sparkar mot handen som han höll på min mage. Jag tror att bebis gjorde high five till sin pappa.

Nu ska jag lägga mig i soffan och ta in en härlig dag som har varit fylld med både jobb, spinning och solsken. Våren är här på riktigt nu.

Kram på er!

PS. Min mage har verkligen poppat ut ordentligt de senaste veckorna och nio dagar av tio så älskar jag det! Det är så mysigt med en riktig bebiskula.

Att vara gravid är att vara levande – Vecka 17 till 21

Gravidvecka 20 har precis susat förbi och vi är nu inne i vecka 21. Helt otroligt vad snabbt tiden har rullat på de senaste veckorna.

Sist jag skrev något så var vi i vecka 16 och jag hade en graviddipp med tryckande huvudvärk som inte ville släppa. Jag började googla på havandeskapsförgiftning efter att min sambo nämnt det. Vi båda kände på oss att läget var lugnt men vi ville ändå kolla så att jag hade inte hade för högt blodtryck.

Jag åkte först ut till min storasyster som jobbar på Apotek, hon tog mitt blodtryck där och det visade 57 genom 77, med andra ord väldigt lågt. Jag och sambon åkte sedan upp till akuten där han jobbar och tog ett till blodtryck även där, det visade då 60 genom 90, något bättre men fortfarande lågt. Jag har dock lågt blodtryck även i vanliga fall så det var inget som oroade mig jättemycket, det enda som var jobbigt var tröttheten och yrseln som kunde smyga sig på lite nu och då.

Dagen efter att jag kollat mitt blodtryck ringde jag barnmorskan för att se om det fanns något speciellt jag kunde göra för att få upp mitt blodtryck lite. Hennes svar var precis vad jag var inställd på, det var bara att gilla läget. Hon sa åt mig att försöka lyssna på kroppen, vila ordentligt, äta på regelbundna tider, dricka ordentligt och träna om kroppen tillät det. Hon gav mig också ett ”google-förbud” efter att jag berättat om mitt googlande, haha. Älskade barnmorskor, vad skulle jag/vi göra utan er?

Någon vecka efter detta så släppte huvudvärken något och energin började komma tillbaka igen. Denna gång lovade jag mig själv att inte fara och flänga lika mycket utan istället prioritera vila och att bara vara ännu mer. Jag har under min graviditet blivit mycket bättre på att vila och bara vara men det är svårt att gå från att vara en person som nästan alltid har något på gång till att vara en person som jobbar, tränar och i övrigt ”bara” känner lugnet. Men lugn är ju faktiskt exakt det som min kropp behöver nu, det är ju trots allt en liten bebis som växer i min mage och tar en stor del av min energi.

Vissa dagar så slår det mig att vi snart är tre här hemma i lägenheten, det slår mig verkligen på riktigt. Detta är på riktigt. WOW!

Vecka 19 var det äntligen dags för… *trumvirvel*… ultraljud! Jag trodde inte att jag var nervös inför det men när vi satt i väntrummet kände jag att anspänningen fanns där och den var för en stund så stark så att den nästan gick att ta på. Barnmorskan kom ut i väntrummet, ropade upp mitt namn och gav mig ett stort leende och ett varmt handslag. Det kändes bra. Nervositeten släppte efter en stund inne på britsen och att sedan få se vår lilla bebis för första gången är det häftigaste jag har upplevt, livet togs till en ny nivå. Livet 2.0! Vi fick höra hjärtljudet, se hjärnhalvorna, en liten hand som vinkade och en tumme upp. Vi fick se en riktig liten rackarunge som busade på ordentligt i magen och det fick mig att känna en sådan obeskrivlig lycka och ett sådant obeskrivligt lugn.

Vår bebis mår bra inne i magen. Allt ser bra ut. Nu tror och hoppas vi att allt kommer att gå bra den andra halvan av graviditeten.

Det har gått 1,5 vecka sedan ultraljudet och vi har svävat på små moln här hemma… om de är rosa eller blå, det vill jag inte riktigt berätta än utan det håller vi för oss själva och de som finns i vår närhet. Det här inlägget är dock inte publicerat än, det är inget av gravidinläggen jag skrivit. Jag kanske publicerar dem efter förlossningen? Då vi på riktigt RIKTIGT vet att allt har gått bra. Graviditeten är trots allt något väldigt privat, speciellt och känsligt. Det händer så mycket i både kroppen och det mentala och just nu så vill jag hålla det för mig själv, det är dock väldigt skönt att skriva av sig om det. Och tänk vad roligt att kunna gå in och läsa detta om några år.

Nu är vi alltså inne i vecka 21 och den senaste veckan så har vi varit i fjällen och åkt slalom, något av det bästa jag vet. Det var svårt att hålla tillbaka i backarna, jag tänkte självklart på bebis och gasade inte på mer än nödvändigt men efter någon dag på hemmaplan så känner jag att kroppen är riktigt trött. Fem dagars skidåkning tar på krafterna, men det var också precis vad jag behövde. Få komma bort, vara med familjen, åka slalom och andas in fjälluft. Det är rätt så oslagbart i min värld.

Jag är otroligt tacksam över att kroppen får må såhär bra halvvägs in i graviditeten, jag känner mig lyckligt lottad. Kroppen är fantastisk.

Nu väntar vila och uppladdning inför en ny jobbvecka. Solen skiner, det är nio grader varmt och fåglarna sjunger vårsånger utanför fönstret. Helt fantastiskt!

Kram på er, vi hörs snart igen.

Gravidvecka 16 – En riktig utmaning

Ni som känner mig vet att jag gillar utmaningar och att vara gravid är verkligen en utmaning som heter duga. Ena sekunden kan man känna sig fylld med energi och på topp, i nästa sekund så känner man sig trött och låg. Det svänger ofta och det svänger fort. Energin kommer och den går. Man har mindre energi än vad man hade innan graviditeten och man förbrukar den energi man har väldigt fort om man inte tänker sig för.

Tänker sig för som i att inte ta på sig för mycket, att våga tacka nej till saker, att prioritera och schemalägga vila, att göra en sak åt gången och dra ned ordentligt på tempot. Lättare sagt än gjort för någon som ofta håller ett högt tempo och gärna vill vara med på allt och göra flera saker samtidigt.

Men det här är väldigt nyttigt för mig. Jag måste lyssna på kroppen nu, det finns inga andra alternativ för man orkar verkligen inte agera mot sin kropp just nu, man måste agera med den. Och jag har blivit riktigt bra på att lyssna på min kropp, jag är lugnare och mer harmonisk… för det mesta.

Vecka 16 var dock ett undantag, då kände jag mig allt annat än lugn och harmonisk. Efter en intensiv vecka på jobbet med långa dagar och en helg i Östersund/Åre så var min energi på minus på söndagkväll när vi kom hem. Jag sprang dock på Frida Hansdotter och Anna Swenn Larsson och fick en sån där idolbild som man är löjligt stolt över, något som såklart gav energi.

På måndagen var jag helt slut. Totalt slut. Kände mig som en zombie. Flexade ut lite tidigare från jobbet (en av flera fördelar med att numera jobba kontorstider och med andra arbetsuppgifter) och åkte till Birsta City med min sambo. Vi tittade på nytt handfat och överskåp till toaletten och åkte sedan vidare till Babyproffsen, det sistnämnda skulle vi dock inte ha gjort…

Jag fick ett riktigt ”gravid-breakdown”. Jag är övertygad om att alla gravida får det minst en gång under sin graviditet. MINST.

Det började med att jag sågen superfin spjälsäng med himmelsäng som var alldeles för dyr. Sen såg jag andra saker som också var dyra. Jag såg gulliga saker med dyra prislappar överallt. Jag kände hur frustrationen började koka inom mig. Frustration blandat med trötthet, det fick mig att se rött.

Jag började svära över ”instagram-morsor” som kör runt med sin fina barnvagnar från Emmaljunga och ler och ser fräscha ut trots att de aldrig får sova ordentligt. Då sa min mycket kloka och förstående sambo att det var dags att åka hem. Då svor jag åt honom också. Sen åkte vi hem och jag började tokböla i bilen. Tårarna verkligen sprutade, det fanns inget stopp.

Jag kände mig lite löjlig samtidigt som jag tyckte synd om mig själv. Ska det vara såhär? Ska man vara såhär trött? Ska bebissaker vara såhär dyra? Hur ska jag orka? Hur orkar alla andra som har barn? Tusen frågor som snurrade i huvudet, många av dessa frågor snurrar fortfarande med jämna mellanrum men där och då så blev det för mycket av allt och hela min bebisvärld snurrade som aldrig förr.

Efter den där lilla kraschen blev jag sjuk, kroppen behövde verkligen vila. Jag har vilat bra den senaste veckan men jag har haft en tryckande huvudvärk i en vecka nu som inte riktigt vill släppa. Googlar på havandeskapsförgiftning och oroar mig förmodligen helt i onödan.

Imorgon ska jag kolla mitt blodtryck och det är med stor sannolikhet lika bra som det var sist hos barnmorskan. Men jag vill vara på den säkra sidan. Jag tar kroppens signaler på allvar, jag tar det säkra före det osäkra. Men jag känner på mig att allt är som det ska, jag behöver bara vila.

Det händer mycket i kroppen nu, bebisen är lika stor som ett päron och under kvällen på hotellet i Östersund så kände jag lite fladder i magen. Ingen spark utan någon lättare form av rörelse. Så overkligt och så fantastiskt. Tänk att det växer en liten människa i mig. Tänk…

Jag är för övrigt snart i vecka 18, det innebär att det snart är halvtid och ultraljudet närmar sig med stormsteg! Livet alltså, livet. Älskade livet.

Kram på er!