FEM MÅNADER MED BEBIS

Imorgon fyller lille Ture fem månader. Tiden bara rusar fram och det är på gott och ont. Det är helt fantastiskt att se hur han utvecklas och blir mer och mer en liten egen person, samtidigt så skulle jag vilja stanna tiden och alltid ha honom liggandes mot mitt bröst.

Det är mycket nya känslor som har infunnit sig i min mammakropp. Jag kommer alltid vara nummer två i mitt liv nu (eller nummer tre om vi får fler barn) och det känns så SKÖNT. Ja, skönt. Att få fokusera på någon annan. Att ge så mycket kärlek och få så enormt mycket tillbaka. Att älska och bli älskad. Varenda dag, varenda sekund. Alltid. Ibland skrämmer det mig att man kan älska någon så mycket men det är mest när jag är trött och har sovit dåligt. Jag känner mig mest lycklig hela tiden. Ture gör mig till en bättre människa och jag älskar honom mest på denna jord.

Innan jag blev mamma hade jag en mental bild av att mammalivet skulle innebära en konstant trötthet och ett barn som skriker mest hela tiden. Jag hade SÅ fel. Ture är en snäll bebis som för det mesta är väldigt nöjd. Han äter mycket på nätterna men han skriker nästan ingenting. Han är glad så länge han får vara med och så länge det händer grejer runtomkring honom.

Att träna med bebis är olika jobbigt för olika mammor och olika bebisar, alla är ju olika. För mig har det varit väldigt enkelt. Både på grund av att jag VILL träna och på grund av att Ture är snäll och tycker om att följa med när jag tränar. Nu är vi precis hemkomna från ett tabatapass i en gympahall. Jag hörde att någon sa “man har ju inte hört ett ljud från honom”. Det är nästan för bra för att vara sant. Men det är faktiskt sant och jag känner mig så lyckligt lottad som kan träna med min bebis. Jag behöver träna för att må bra och då blir jag varm i hjärtat när jag ser att Ture mår bra av att träna med mig.

Min kropp har såklart förändrats. Jag har fortfarande några gravidkilon kvar runt magen men de stör mig förvånansvärt lite. Jag har aldrig känt mig så stark och trygg i min kropp som jag gör nu. Min kropp har skapat lille Ture och det är jag evigt tacksam för. Så tack kroppen för att du orkar och läker så fint!

Det är konstigt ändå. Jag har aldrig sett mig själv som en mamma. Nu är jag helt plötsligt mamma och det känns som det mest naturliga i hela världen. Jag älskar att vara mamma och vet helt ärligt inte riktigt vad jag höll på med innan jag blev det.

Jag vet inte om det är alla nya hormoner som gör mig så fylld med energi men jag känner mig mer driven och kreativ än någonsin förut. Jag har startat flera nya projekt och blev precis godkänd instruktör i Mamma Stark. Imorgon kör jag mitt första pass med ett gäng mammor och det känns helt galet roligt! Jag var först lite nervös för att stå där själv imorgon men man måste utanför sin comfort zone för att utvecklas.

Jag vill avsluta med att skriva att allt såklart inte alltid är frid och fröjd. Det finns stunder då jag bryter ihop och gråter en skvätt. Det finns stunder då jag vill slita mitt hår för att lilleman inte är nöjd med någonting utan bara ligger i vagnen och gnäller. Men nio av tio dagar så är det faktiskt helt otroligt bra.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

You May Also Like