Jag är helt övertygad om att hårt arbete lönar sig. Att ha tålamod och låta saker ta tid, för vet ni vad? Bra saker tar tid. Jag kan vara en rätt så otålig person, att vänta på saker är inte min starka sida. Men jag gillar att jobba hårt och om jag måste vänta för att det ska ge resultat, då väntar jag gärna hur länge som helst. Nästan. Ungefär som nu, nu när jag har bestämt mig för att skriva en bok. En riktig bok. En fiktiv polisroman. Det kommer att ta tid och det kommer att kräva hårt arbete… men den enda jag måste vänta på är mig själv. Det är bara jag som kan skriva den här boken, ingen annan. Och jag kommer att skriva den, jag har redan börjat. Nu har jag skrivit sju kapitel. Tack för all fantastisk feedback på kapitel ett som jag valde att lägga ut här i ett tidigare inlägg. Det värmer.
Men det är svårt att hinna med allt skrivande när man jobbar hundra procent, är spinninginstruktör, planerar kommande cykelsäsong för cykellaget och tycker om att hitta på saker med nära och kära på fritiden. Apropå fritid. Förra veckan var vi i Björnrike/Vemdalen i fem dagar. Skidåkning, bastu, jäger och god mat med familjen och kärleken. Magiskt. Här kommer lite bilder från våra dagar…
Nu är vi tillbaka på hemmaplan igen och jobbet rullar på… nästan som vanligt. Det händer saker, och jag gillar när det händer saker. Men framför allt så trivs jag otroligt bra med mitt jobb just nu, vilket inte är något som man kan ta för givet.
Men det är inte bara jobb, det är massa annat roligt som händer också. Som till exempel ikväll. Ikväll har jag anordnat ett event i Team Ljungskogs anda på Friskis & Svettis i Sundsvall där Fredrika Ek ”the bike ramble” ska föreläsa om sin cykelresa runt jorden. Det ska bli fantastiskt roligt och spännande att få ta del av Fredrikas äventyr, vilken inspiration hon är. Föreläsning är dessutom för en god sak, alla som kommer ska skänka minst 100 kronor till ActionAid. Så kvällen kan inte bli annat än bra.
Nu ska jag fortsätta att njuta av den här fantastiska vårvinterdagen som dessutom är min lediga dag. Jag har hunden Elliot på besök och vi har redan hunnit Netflixa och varit ute och sprungit fem kilometer. Det krävs en glad och stark liten hund för att jag ska dra på mig löparskorna, jag föredrar ju att cykla… som ni kanske har förstått.
Med det säger jag tack för att ni tittade in här och jag bjuder på en bild från lördagens Spin of Hope där jag instruerade i en timme på ledarcykeln, även det för en god sak. Cykla är lycka, speciellt när man får göra det för en god sak. Cykla mer, bli lyckligare! Jag lovar.
Kram på er!
