Gravidvecka 30 – Gravidfotografering, barnmorskebesök och en ny cykel

Vilken vecka det har varit! Vi börjar med lördagen.

GRAVIDFOTOGRAFERING

Lördagen var en dag som jag verkligen sett fram emot. En kompis till en kompis är fotograf och tar bilder av gravida samt bröllopsbilder. Min kompis hade ”taggat” mig i ett inlägg på Facebook där fotografen sökte en gravid tjej runt vecka 30 som hon kunde få fota för att ha bilder till sin portfolio, för detta så fick jag fem gratisbilder. Jag tog kontakt med fotografen direkt och hon la fram en helt magisk plan för fotograferingen.

Vi träffades klockan 10 på lördagen vid Västanåfallet, ett superfint vattenfall som en ligger cirka en halvtimme inåt landet från Sundsvall. På morgonen hade min storasyster fixat hår och makeup och fotografen, som heter Veronica, hade med sig två helt fantastiska kjolar och några toppar som jag fick ha på mig under fotograferingen. Det blev en helt magisk timme då jag fick känna mig som den vackraste flickan på hela jorden. Jag har aldrig känt mig så vacker tidigare. Här kommer några av bilderna…

Tack Veronica för en magisk dag som jag aldrig kommer att glömma! Ni hittar Veronica på instagram under namnet ”Veronicalindstrom.se” eller här.

Min sambo, syster och systers yngsta barn följde också med till fotograferingen och vi passade på att turista lite vid vattenfallet. På kvällen blev det grillning och Eurovision hemma hos syrran med hennes familj och jag kan sammanfatta lördagen som en av de bästa dagarna någonsin.

SMÄLLEN EFTER ”STORMEN”

Men på söndagen kom smällen… den där smällen som kommer mycket lättare nu när jag är gravid. Tröttheten. Återhämtningen efter roliga och intensiva dagar är så mycket längre än vad jag är van vid. Om jag håller igång en hel dag och förbrukar all min energi så tar det någon dag att komma tillbaka. Söndagen tillbringades i sängen. Jag sov i omgångar och kände mig trött och ledsen. Helt slut.

BARNMORSKEBESÖK

Tröttheten höll i sig även in i måndagen. Då stod ett barnmorskebesök på schemat på morgonen. Vi fick lyssna på bebisen hjärtljud, 155 i vilopuls! Helt sanslöst vad hjärtat slår snabbt på den lilla i magen. Barnmorskan tog mitt blodtryck som var lågt i vanlig ordning men det är inget att oroa sig för, jag har alltid haft ganska lågt blodtryck. Om man har högt blodtryck då ska man börja oroa sig.

Jag fick reda på att mitt blod-/järnvärde har gått upp från en låg nivå till en bra nivå. Järntabletterna verkar göra sitt jobb, nu tar jag en Niferex varannan dag. Barnmorskan mätte magen som följde kurvan för hur stor den ska vara och sen fick jag väga mig. Jag har gått upp 8 kilo under min graviditet och enligt barnmorskan så är det sunt och bra. Så skönt att bara få positiva besked!

CYKELKÖP

Efter söndagens och måndagens trötthetssvacka så började energi smyga sig tillbaka och tisdagen bestod av jobb, styrketräning och ett cykelköp. Jag köpte min första riktigt MTB! Så himla roligt. Jag tänker skriva mer om det i ett separat inlägg som kommer inom kort.

Onsdagen och torsdagen har bara susat förbi med några intensiva och roliga dagar på jobbet samt förberedelser inför helgens äventyr! Imorgon åker jag och ”bulan” iväg… mer om det kommer också inom kort.

Nu får det räcka för idag! Sängen kallar.

Kram på er!

MTB-äventyr på Kreta

Efter två efterlängtade veckors semester så är jag tillbaka. Första veckan spenderades på Kreta och där hyrde vi mountainbikes. Ni hörde rätt, inga landsvägscyklar. Jag hade fått tipset av min fadder Peter på Friskis & Svettis. Så vi följde hans tips och hyrde MTB på Hellas Bike som sägs vara det bästa stället att hyra cyklar på i Agia Marina.

Två hardtails och en cykelkarta senare så var vi på väg upp mot bergen. Temperaturen stod på cirka 33 grader. Vi startade tidigt på morgonen men det spelade ingen roll, solen var också uppe tidigt.

Vi hade hittat en MTB-led på kartan som skulle ta oss upp i bergen via Sirili och vidare mot några andra små grekiska byar. Till en början gick det som planerat. Vi hittade Sirili, en mysig by i bergen med vänliga bybor som hejade glatt när vi susade förbi. ”Kalimera” sa dem och log.

Vi passerade Sirili och det var någonstans här som det riktiga äventyret började. Vi läste kartan som vi köpt väldigt noga men den stämde inte överens med Google maps. Och verkligheten stämde varken överens med kartan eller Google maps. Hmmm… vad göra? Vi hade cyklat asfalterade serpentinvägar hela vägen upp till toppen av berget. Jobbigt, svettigt och roligt. Men vi ville ha lite stigar med sten och grus också, vi hade trots allt hyrt MTB.

Vi bestämde oss till slut för att ta en stig som såg ut att gå ned till samma ställe som vi kom ifrån och enligt kartan vi köpt så skulle stigen ta oss ned till havet igen.

Det var en hyfsat stökig stig med mycket grus och stora stenar. Den slingrade sig som små serpentiner och en del av backarna var riktigt branta, då fick man lägga tyngdpunkten så långt bak man bara kunde och lita på grejerna. Det hoppade till i maggropen ibland av adrenalinet, oj så roligt!

Men sen tog stigen slut. Vi hade inte cyklat ned så långt så vi vände och cyklade tillbaka en bit och tog en annan stig. Där hittade vi ännu brantare backar och ännu större stenar. En riktig utmaning!

Vi cyklade på en bra stund och helt plötsligt så tog stigen tvärslut och det enda vi hade framför oss var en stor bergsvägg. Nej nej nej, tänkte jag och försökte frustrerat hitta en väg ned. Men det fanns ingen väg ned. Det fanns bara en väg och det var upp, samma väg som vi cyklat ned för.

Vid det här laget så hade vi cyklat x antal timmar, bestigit ett berg och sedan cyklat rakt ned i en kokhet grusgrop. Vi var med andra ord rätt så trötta. Tack och lov så hade vi varsin ryggsäck med extra vatten, fikabröd och frukt. Det var det som räddade oss.

Vägen upp blev även det en riktig utmaning. Vissa sträckor kunde man cykla fram men andra var så branta och steniga så man fick hoppa av cykeln och dra den upp bredvid sig. Värmen testade verkligen både det mentala och fysiska. Vi fick stanna i varje skuggparti och dricka vatten. Det kändes lite surt, kartan sa ju något helt annat än verkligheten, men något gnäll blev det inte. Gnäll hjälper ju ingen. Vi bet ihop och peppade varandra hela vägen tillbaka upp till toppen.

Den känslan var för övrigt med andra ord rätt så oslagbar. Känslan när man ser asfalt och toppen av berget. Grusstigen var slut och vi kunde hoppa upp på våra cyklar och trampa ned för alla serpentiner som vi trampat upp för. Vyerna var magiska och kroppen var så nöjd!

Det är fantastiskt fint att cykla på Kreta, jag kan verkligen rekommendera det. Men lita inte på kartorna, haha. Något man däremot kan lita på är de grekiska byborna. En bonde stannade bredvid oss med sin bil uppe i bergen och frågade om vi behövde vatten. Vilken medmänsklighet! Helt underbart.

Att köpa en Mountainbike

Detta är ett sponsrat inlägg i samarbete med Searchmind och Bikester! 

Jag har gått i Mountainbike-tankar länge nu. Jag tänkte köpa en redan förra året men insåg att ekonomin och tiden sa nej… man måste få drömma men samtidigt hålla sig realistisk. Så jag fick sätta den drömmen på vänt och har nu, ett år senare, börjat drömma igen. Jag har frågat mina kära MTB-vänner om råd och tittat runt på olika cyklar på nätet.

BIKESTER har ett stort utbud av cyklar och de ligger också väldigt bra i pris jämfört med andra sidor. Jag vet att jag vill ha en MTB men då är frågan vilken jag vill ha? Det finns ju ganska många att välja på under kategorin MOUNTAINBIKES.

Mina största funderingar har varit följande…

  • Hardtail eller heldämpad? Det vill säga, bara dämpning fram eller dämpning både fram och bak. Många jag känner har tidigare cyklat hardtail men de har sedan gått över till heldämpat. Varför? Man kan cykla på mer stökig och bökig terräng och ”ösa på” på ett annat sätt. Cykeln dämpar mer av terrängen och man sparar på kroppen. Med en hardtail så måste man jobba mer, stå upp mer och tänka efter mer när det kommer till stigvalet, man kan inte ösa på lika kraftigt. En hardtail är dock något lättare eftersom det är mindre komponenter på den. Och en hardtail är billigare… vilket förmodligen blir en dealbreaker för många.

Jag känner att jag verkligen vill ha en heldämpad och jag har fastnat för denna: LIV Embolden 0 GE Heldämpad.

Nästa fundering har varit det här med klingor…

  • Singeklinga eller tvådelad? Tidigare så körde man också med tre klingor på sin MTB, man gick sedan ner till två och nu cyklar en del med en så kallad singelklinga. Jag har fastnat för det här med singelklinga, varför? Man undviker kedjehopp, den är lättare att rengöra, cykeln blir enklare att använda, osv… jag är dock för dåligt insatt i det hela för att kunna säga att det ena är bättre än det andra. Smaken är förmodligen som baken.

Det finns mycket att fundera på när man ska köpa en ny cykel, det är inte bara. Det kostar pengar och cykling är som ni alla vet en materialsport, på gott och ont. Nu ska jag in i cykeldjungeln igen och hoppas på att bli något klokare!