… alla goda ting är tre?
Det blev en cykeltur igår efter en förmiddag fylld med regn och soffhäng. Eftermiddagen bjöd på växlande väder men solen smög fram och cykeln likaså. Det blev en skön runda med en ny och en gammal bekantskap. Vi tog oss ut från stadskärnan, ut på landet och tillbaka. Jag tror det blev runt 4 mil, helt lagom med tanke på ömma lår (och en ganska mör bakdel) efter fredagens och lördagens cykelpass.
Efter gårdagens cykelpass så blev det cykelvård. Det är viktigt att ta hand om pärlan (läs: cykeln). En skitig pärla är en ledsen pärla och en ledsen pärla gör inte bra ifrån sig ute på vägarna. När jag började med landsvägscykling, för cirka tre år sedan, så hade jag inte en tanke på hur viktigt det är med cykelvård. Jag hade endast en tanke och det var att jag hade köpt en snabb cykel som skulle ta mig runt Vättern. Cykeln var snabb och den tog mig runt Vättern men jag insåg ganska omgående att jag inte visste hur jag skulle ta hand om min cykel, jag insåg också (inte riktigt lika omgående) hur viktigt det faktiskt är ATT ta hand om sin cykel. Jag kunde inte laga en punktering, jag visste inte hur jag skulle ställa in cykeln, jag tvättade nästan aldrig av cykeln, jag visste knappt hur jag skulle pumpa upp däcken och inte minst hur många bar jag skulle ha i däcken. Nu vet jag bättre men jag har en lång väg kvar innan jag vet så pass mycket så att jag kan säga att jag har full koll på läget. Det jag försöker säga är… Ta hand om din cykel, vårda den ömt med kärlek i form av tvätt, smörjmedel och olja. Titta på klipp på nätet och googla fram bra tips på hur du ska vårda om du är osäker, det finns inga ursäkter. Din cykel kommer att tacka dig om du tar hand om den och DU kommer att tacka dig själv. Tro mig.
Idag drar en ny träningsvecka igång och jag startar den med en vilodag. Kroppen måste hinna återhämta sig efter tre dagars cykling, jag tänker inte slita ut kroppen innan säsongen knappt hunnit börja. Det är en sak att gå på spinning och en helt annan sak att cykla landsvägscykling, kroppen måste vänja sig. Vila är ett vapen och det är under vilan du bygger muskler och blir starkare, men det visste du säkert redan. Det är dock en sak att veta och en helt annan sak att agera efter den vetskap man har, det vill säga att man väljer att vila fast det rycker i cykelnerven. För ja, det rycker i cykelnerven även idag. Jag får dock nöja mig med att ett nytt nummer av Bicycling ramlade ner i brevlådan idag, vilket inte är fy skam. Jag tänker dessutom börja skriva på min packlista till Mallis. Om elva dagar är vi på väg mot varmare breddgrader, helt fantastiskt! Jag ska få uppleva det som alla inbitna cyklister pratar om och det som alla cykeltidningar skriver om… Jag ska cykla upp för ”Sa Calobra” som beskrivs enligt följande på hemsidan Mallorca Cycling: ”Perhaps the most feared climb on the Island and a must do for many cyclists.” Om jag är taggad? Att jag är!
Nu ska jag vila min ömma cykelkropp i min sköna soffa och njuta av senaste numret av Bicycling. Livet går upp och det går ner, precis som på cykeln… Nu går det mest upp, efter en lång, kall och mörk vinter som tyvärr bjöd på en livskurva som gick lite för mycket ner. Men, efter regn kommer solsken. Nu är saker i sin ordning igen och jag kan inte annat än njuta.
Kram på er!
PS. Ímorgon väntar min livs första bikefit! Spännande va?
